Att åka skidor kan
vara en underbar upplevelse. Att ”gå på tur” som norrmännen säger, och i stilla
mak färdas över en fjällvidd en solig vinterdag, kan fylla en människa med
glädje och lovsång. Skönheten kan vara så intensiv och bländande.
Att åka skidor i
uppförsbacke, med fel valla så det blir bakhalt, är å andra sidan något av det
mest påfrestande en människa kan råka ut för. Bakhalt! Usch! Man har inget
fäste och man försöker ihärdigt klamra fast ena skidan i backen, medan man
försiktigt flyttar den andra skidan ett litet hack uppåt. Men innan den skidan
fått fäste, har skidan, som nyss var något så när fast, halkat ner ett stycke,
och så får man hålla på.
I Folkbibeln lyder
dagens bibelord: Om ni inte är fasta i
tron har ni inget fäste. Att vingla i sin tro är som att åka skidor i
uppförsbacke. Och jag skulle vilja lägga till: att vara fast i sin tro är som
att gå på tur på en fjällvidd i solsken, en vila. Tro är i stora stycken ett beslut. Vi väljer
att tro. Vi kan välja att vara fasta i
tron, att hålla fast vid Guds trofasthet vad som än händer. Gud belönar en
sådan tro.
BÖN
Herre,
jag vill tro på dig idag. Jag vill lita på ditt ord och vila i din omsorg om
mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar