Vid millennieskiftet fick den nya ateismen en allt mer självklar plats i kulturen. Richard Dawkins och hans fan-klubb hade religionskritik högst på agendan. Religion tillhör det förgångna, menade de, och framtiden är sekulär, lyckligt befriad från Gud och religion.
I dag är bilden annorlunda och Dawkins blir allt mer en föredetting, vilket illustreras av kulturartiklar i veckan. Björn Wiman skrev i Dagens Nyheter att ”kanske är det bara religionens unika ord och erfarenheter som kan ge den andliga frihet som är nödvändig för att förändra världen”. Och i Svenska Dagbladet skrev professor Jayne Svenungsson om människans känsla för det sakrala.
Nu är religionen alltså plötsligt en tillgång.
Ur kristen synvinkel är detta inte förvånande. Människan är obotligt religiös, eftersom vi är skapade av Gud, för Gud. Vårt andliga sökande går inte att radera. Världen omkring oss ger kontinuerligt ifrån sig signaler från Skaparen. Som David säger i Psalm 19: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.”
Det går att trycka tillbaka religionen för en tid, men den kommer alltid tillbaka. För den kristna församlingen innebär det att 20-talet kan erbjuda nya positiva möjligheter att tala om Gud.
Läs mer här: https://www.varldenidag.se/ledare/kristen-tro-ar-mycket-mer-an-vackra-ord/reptat!VczoiUCINPg40xyERzXCQ/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar