”Vid den tiden sade Jesus: Jag prisar dig,
fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och
kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja fader så har du bestämt.” (Matt
11:25-26)
Barn är direkta. De har inte lärt
sig att förställa sig. De kommer med sina funderingar precis som de är. I boken
”Barn skriver till Gud” av Eric Marshall och Stuart Hample, ber lilla Martha:
”Jag har tappat min vante igen och jag kommer att gråta ihjäl mej om ingen
försvarar mig. Gör du det?”
Som vuxen kanske jag inte behöver
någon som försvarar mig för en tappad vante, men jag får komma till Gud med
allt det, som andra kanske skulle tycka var småsaker, men som för mig är ett
bekymmer. Och jag får komma till honom när som helst. En del människor blir så
väldigt vuxna, och så lärda och kloka. De vill helst klara av allt själva. De
får göra det, men då har de inget att
hämta hos Gud.
BÖN
O Jesus låt mig
aldrig bli så stor att jag inte får plats i din famn
Nej jag vill alltid
leva nära dig, jag vill komma till ditt land
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar