Vi promenerade utmed
vattenbrynet på den lilla skogstjärnet. Det var alldeles stilla i luften och
vattenytan låg verkligen som en spegel. Allt andades ro och djup frid.
Tanken gick till
Samuel Logan Brengle som i en av sina böcker beskriver vad som hände när han
hade fått uppleva andedopet, eller det som han kallade för ”den andra
välsignelsen”. Livet och omständigheterna runt honom hade naturligtvis inte
förändrats. Men, säger han, efter den upplevelsen var ”lågvattenmärket” i hans
liv fullkomlig frid.
Tänk att ha det så,
att när man är på botten, så kan man ändå uppleva fullkomlig frid. Det kan bara
den göra, som har en fast tro på Guds allmakt och nåd. Som David – när han
utbrister i den 23:dje psalmen: Herren är min herde. Det fattas mig ingenting.
– Det är fullkomlig frid! Och vi kan också få leva i den friden om vi bara har
blicken stadigt fäst på Jesus.
BÖN
Herre
tack att jag får vara trygg i dag och leva i din frid. Tack att jag får flytta
mitt fokus, från bekymmer och oro till din allmakt och nåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar