Dagens bibelläsning: Andra Moseboken 8
Läs bibeltexten här
"Mose gick ut från farao och bad till HERREN, och HERREN gjorde så som Mose hade begärt. Han tog bort flugsvärmarna från farao, från hans tjänare och hans folk, så att inte en enda fluga fanns kvar. Men farao stängde till sitt hjärta också den här gången och släppte inte folket." (2 Mos 8:30-32 FB)
Kampen böljar fram och tillbaka mellan det goda och det onda. Farao vägrar att släppa Guds folk ända tills han är besegrad. Då ber Mose om lindring för Egypten och då lindringen kommer ändrar sig Farao och håller inte sitt löfte. "Men farao stängde till sitt hjärta också den här gången och släppte inte folket" (vers 32).
Så kan kampen mellan det goda och det onda vaja fram och tillbaka även i våra dagar. Inte minst inne i oss. Paulus beskriver kampen som rasar i honom med orden: "Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag." (Rom 7:13).
I nödens stund är det lätt att ge löften till Gud. Men då Herren har hjälpt oss och nöden inte längre är där är det lätt att glömma vad vi lovade Gud.
- Mannakorn att tugga på under dagen: Kampen mellan det goda och det onda finns både omkring mig och i mig.
________________
Översikt:- Vers 1-7
Mose går igen till farao och kräver "Släpp mitt folk". Aron sträcker ut sin hand och landet översvämmas av grodor.
- Vers 8-15
Farao lovar att släppa folket om Mose tar bort grodorna. Mose ber till Gud och han tar bort grodorna. Farao ångrar sig och vägrar att släppa folket.
- Vers 16-19
Den tredje plågan drabbar Egypten. Denna gång översvämmas landet av myggor som angriper människor och djur. Farao lovar släppa folket och ångrar sig.
- Vers 20-32
Den fjärde plågan drabbar Egypten. Nu är det flugsvärmar. Farao lovar släppa folket och ångrar sig.
Kommentar:
Vid de första två plågorna kunde egyptens spåmän kopiera undren, men då den tredje plågan kom kunde inte spåmännen göra samma under. De måste bekänna att det fanns en större makt, en gud, bakom plågorna (vers 18-19).
Farao börjar bli villig att kompromissa. Först ber han dem att inte lämna landet, utan att utföra sina offer i landet (vers 25). Sedan säger Farao att de får gå bort och offra, men inte för långt bort (vers 28).
Inför den fjärde plågan, flugorna, gör Gud ett undantag. Plågan drabbar hela Egypten, utom landet Goshen, där Guds folk bor.
Till eftertanke:
Dagens manna säger: "Kampen mellan det goda och det onda finns både omkring mig och i mig."
- På vilka områden upplever du den kampen? Omkring dig? Inom dig?
Farao försöker få Guds folk att kompromissa på det som Gud sagt.
- På vilka områden upplever du att samhället förväntar att vi ska göra kompromisser på det Guds har sagt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar