(Bildtext: Moodys första söndagsskoleklass i North Market Hall, Chicago, 1876. Foto: Wikipedia/Public Domain)
- Marcus Ringbäck i Världen idag -”Jag minns två fromma kvinnor som brukade komma till mina möten. Det var underbart att se dem i församlingen. När jag började predika kunde jag se på deras ansikten att de bad för mig. Efter en avslutad söndagskvällsgudstjänst sade de till mig: ’Vi har bett för dig.’ Jag sade: ’Varför ber ni inte för folket?’ De svarade: ’Du behöver kraft.’ ’Behöver jag kraft?’ sade jag till mig själv. ’Jag trodde att jag hade kraft.’ Jag hade en stor söndagsskola och den största församlingen i Chicago. Det var några omvändelser på den tiden. Jag var på sätt och vis nöjd.
Men hela tiden bad dessa två fromma kvinnor för mig, och deras ivriga prat om att vara smord för speciell tjänst fick mig att tänka. Jag bad dem att komma och tala med mig och vi knäböjde. De utgjöt sina hjärtan så att jag skulle kunna få smörjelsen från den helige Ande, och en stor hunger kom över min själ. Jag visste inte vad det var. Jag började be som aldrig förr. Jag kände verkligen att jag inte ville leva om jag inte skulle ha den här kraften för tjänst. Hungern ökade. Jag bad hela tiden att Gud skulle fylla mig med sin helige Ande.
En dag i staden New York – åh, vilken dag! Jag kan inte beskriva den. Jag nämner den sällan; den är nästan för helig för att namnges. Paulus hade en erfarenhet som han aldrig nämnde på 14 år. Jag kan bara säga att Gud uppenbarade sig för mig, och jag fick en sådan upplevelse av hans kärlek att jag bad honom att hålla tillbaka. Jag började predika igen. Predikningarna var inte annorlunda, jag presenterade inga nya sanningar, ändå blev hundratals omvända.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar