5 okt. 2023

FÖRSTA THESSALONIKERBREVET – Kapitel 3

 


 LIDANTET - EN DEL AV FÅR LOTT (vers 1-3)

Paulus framhåller vid flera tillfällen i brevet att lidandet är något man måste räkna med om man ska vara kristen. Paulus fick verkligen uppleva sin beskärda del av lidandet själv. Här beskriver vad han har gått igenom: 

”Jag har arbetat mer än de flesta, suttit i fängelse mer än de flesta, fått prygel i övermått och ofta riskerat livet. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio minus ett slag, tre gånger har jag slitit spö, en gång har jag stenats, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. Ofta har jag varit ute på resor, utsatt för faror i floder, faror från rövare, faror bland landsmän och bland hedningar, faror i städer, i öknar och på havet, faror bland falska bröder. Jag har arbetat och slitit och ofta vakat, jag har svultit och törstat och ofta fastat, jag har frusit och varit utan kläder. Till allt annat kommer det som trycker mig varje dag: mina bekymmer för alla församlingarna. Ingen är svag utan att jag blir svag. Ingen kommer på fall utan att jag prövas som i eld.” (2 Kor 23-29)

 

TILL EFTERTANKE

Hur är vårt förhållande till lidandet för evangeliets skull i våra dagar i västvärlden? Innebär det lidande att bekänna sin kristna tro? I så fall på vilket sätt?

_______________________________

 

FÖRSPILLD MÖDA (vers 5)

Igen talar Paulus om hur frestaren försöker rasera Guds verk bland människorna. Paulus var verkligen fokuserad på att uppnå resultat för Guds rike. Resultat innebar att människor blev frälsta och att de sedan växte i sin tro. Om det inte uppnåddes betraktade han sina ansträngningar som förspilld möda, arbete till ingen nytta. I ett annat brev beskriver han hur målbevissta vi måste vara i den andliga kampen  Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas.” (1 Kor 9:28).

 

TILL EFTERTANKE

-Hur är det med oss idag? Är vi målmedvetna i vårt arbete för Guds rike?

-Är vi nöjda om vi håller verksamheten igång?

-Bryr vi oss om vår möda blir förspilld?

-Har vi målet i sikte?

-Slår vi i tomma luften?

-Vad kan vi göra för att inte kasta bort vår energi där den blir förspilld?

 ______________________________


ETT HELIGT FOLK (vers 7-13)

Paulus uttrycker sin stora glädje över hur Thessalonikerna utvecklas i sin nya tro på Jesus. Han talar om deras tro (vers 7), han ber för deras kärlek ska tillväxta (vers 12), han ber att de ska bli styrkta, oförvitliga och heliga (vers 13).

Paulus var inte nöjd med att Thessalonikerna hade blivit frälsta och fått sin synd förlåten. Efter pånyttfödelsen följer en helgelseprocess, att bli mer och mer lik Jesus. Guds mål med oss är detsamma som då han först skapade oss. Han vill återskapa oss till sin egen avbild ”Vi skall göra människor till vår avbild, lika oss” (1 Mos 1:26).

Det berättas om hur guldsmeden renar guldet. Han häller upp det som ska renas i en skål och värmer upp det. Slaggprodukter flyter upp till ytan och guldsmeden tar bort slagget med en skopa. Därefter ökar han temperaturen och nytt slagg kommer upp till ytan. Han fortsätter att öka värmen för att kunna ta bort mer slagg. Guldsmeden är inte nöjd förrän guldet är så rent att han kan se sin egen spegelbild då han ser ned i guldet.

Helgelse handlar helt enkelt om att bli lik Jesus. Paulus skriver i ett annat brev:

”Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden” (2 kor 3:18).

Det innebär att då vi är tillsammans med Jesus i bön och tillbedjan händer det något med oss. Det är ingenting vi kan göra själva, det är Anden som gör något med oss. Vi förvandlas (passiv verbform) till samma avbild som vi är tillsammans med.

I Galaterbrevet får vi en beskrivning på den naturliga utvecklingen för en kristen som vandrar i Anden. Han eller hon bär Andens frukt, som är Jesu sinnelag:

”Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.” (Gal 5:22-23)

 

TILL EFTERTANKE

Helgelse handlar om kristen växt, att bära Andens frukt, att bli mer lik Jesus. Vi kan inte producera frukt genom mänsklig vilja. Äpplen växer inte fortare om trädgårdsmästaren skriker åt dem att växa.

Men finns det något vi kan göra för att Andens frukt ska ta form i vårt liv?

 ____________________________________


JESUS KOMMER TILLBAKA MED ALLA DINA HELIGA (vers 13)

Som vanligt slutar kapitlet med en påminnelse om att Jesus ska komma tillbaka. Här står det att han kommer tillbaka tillsammans med sina heliga. Vilka är de? Vem är de heliga?

´De heliga´ i Nya Testamentet är helt enkelt en benämning på de som är kristna. Uttrycket förekommer otaliga gånger. Då Paulus skriver brev till människorna i en församling skriver han till de heliga i…..

Uppenbarligen innebär detta att Jesus kommer tillbaka i sällskap med de kristna. I nästa kapitel däremot kommer han inte tillbaka tillsammans med de kristna, där kommer han för att hämta de kristna. Hur hänger det ihop? Vi kommer tillbaka till det i nästa kapitel.

Här i det tredje kapitlet ser vi hur två bärande teman står sida vid sida. Vår helgelse och Jesu återkomst till jorden. I Nya Testamentet hör de två ihop. Då Jesus ska komma för att hämta sin brud, församlingen, väntar han att finna en brud ”utan minsta fläck eller skrynka; helig och felfri skulle den vara” (Ef 5:27).

Då Petrus skriver om att Herrens dag kommer som en tjuv om natten säger han:

”När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla vis medan ni väntar på Guds dag” (2 Pet 3:11)

 

TILL EFTERTANKE

På vilket sätt påverkas jag i förhållande till mig själv och i förhållande till andra då jag vet att Jesus ska komma tillbaka?

Inga kommentarer: