Bibelläsning: Psalm 57
"Ty din nåd räcker upp till himlen..." (Ps 57:11)
Hur långt är det till himlen? Det är oändligt långt. Så är det också med Guds
nåd. Den har inga gränser och den tar aldrig slut.
Bibeln säger att vi blir frälsta av bara nåd (Ef 2:8). Men för många människor
är det så svårt att ta emot av bara nåd. Det hade varit mycket lättare för dem
om de kunde göra något för att förtjäna frälsningen. Om man kunde göra något
riktigt svårt för att kvalificera, hade många gärna blivit frälsta med en god
känsla av att "detta har jag verkligen förtjänat!".
Då vi tar emot en gåva, eller blir bortbjudna, börjar vi genast tänka på vad vi
kan ge tillbaka, eller när vi kan bjuda igen. Det vi ger, eller det vi bjuder
på, bör helst vara av samma klass, eller lite bättre, än det vi tog emot. Vi
vill skapa balans. Vi vill inte stå i skuld. Vi vill inte vara i underläge.
Det är kanske därför det är så svårt för många med Guds nåd. Vi kan inte bjuda
igen med något i samma klass. Vi måste ge avkall på vår värdighet. Vi blir
blottställda inför Gud. Vi är inte längre likställda - Gud och jag.
Så nåden har kanske trots allt ett pris. Då vi tar emot av bara nåd ger vi
avkall på vår stolthet och ställer oss under Gud.
Då har vi äntligen kommit på rätt plats! Då kan vi lyfta blicken, se upp mot
himlen och säga: "Vakna upp, min ära, vakna upp psaltare och
harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden. Jag vill tacka dig bland folken,
Herre, jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. Ty din nåd räcker upp till
himlen..." (vers 9-11).
______________________________
Mannakorn att tugga på under dagen:
Frälst
av bara nåd.
______________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar