Året som kommer

Personlig framtidsvision från min personliga utsiktspunkt på livet

GOTT NYTT ÅR!
Det nya året har börjat. Vad kommer det att föra med sig? Eller kanske rättare sagt vad kommer vi att göra med det?

Jag kan inte garantera att något av det jag skriver här kommer att hända. Jag är inte Herre över tiden och framtiden. Men här är lite av vad vi planerat och mina förhoppningar inför året som kommer.

Året börjar med att vi har två kurser här på Jelöy. Först har vi en samling för alla löjtnanter i det Norsk/Isländska/Färöiska territoriet. Det kommer 23 löjtnanter som vi ska ha program för i tre dagar.

Senare i januari ska vi delta på Livsdesignkurset. Jag tror vi blir fler än femtio deltagare som ska fråga Gud vad han har för planer för våra liv i framtiden.

Sedan har vi ett omfattande program där vi reser runt i territoriet och förkunnar. En översikt över de offentliga tillfällena kan du hitta här. Finns du i närheten vore det fint att få träffa dig där. Förutom de offentliga tillfällena kommer vi också att tala på Officersmöten, Medarbetardagar och mycket annat.

Dessutom har vi erbjudit oss att ha en soldatkurs för gamla, nya och blivande soldater på kåren i Moss där vi är aktiva. Kurslitteratur blir Frälsningsarméns nya Handbok i Troslära. Det blir sju torsdagskvällar och en långlördag till avslutning.

Vi kommer också under vårterminen att ha undervisning för ungdomsprojektet Dynamo, som gör ett praktiskt/teoretiskt år av lärjungaträning. Du kan läsa mer om Dynamo-teamet här.

Då det gäller hemsidan rupeba.se kommer det att hända en hel del. Vi genomför storsatsningen UTMANINGEN där vi ska försöka få med oss så många som möjligt att läsa Nya Testamentet och Psaltaren under. Vi måste vara ett bibelläsande folk. Vi måste ge Gud tillfälle att tala till oss för att kunna utvecklas i den riktning han önskar. Du kan läsa mer om UTMANINGEN här. Anmäl dig du också om du inte redan har gjort det.

På hemsidan hoppas jag också publicera en bibelstudieserie med Anders Wigholm i elva avsnitt på rupebas webb-radio. Temat är "Tidens tecken".

På hemsidan räknar jag också publicera en bibelstudieserie om Gamla Testamentet för vanliga bibelläsare. Jag skrev för många år sedan denna serie på norska som gick med ett av snitt per vecka i det norska Krigsropet. Jag tänker översätta den serien till svenska.

Jag tror att det är viktigt att kunna se helheten av Gamla Testamentet för att kunna få större behållning och förståelse vid sin bibelläsning.

I morgon kommer jag att spana vidare in i framtiden. Jag kommer bland annat att tala om visioner och drömmar om väckelse.

Peter Baronowsky

Året som gått...

En personlig tillbakablick på året som gått från min personliga utsiktspunkt på livet.

Nyårsafton för ett år sedan bodde och arbetade vi i Lettland. Nyårsafton i år bor vi och arbetar i Norge. Däremellan har vi bott och varit pensionärer i Sverige. Man kan utan att överdriva kalla det för ett år med stora förändringar.

Vår bostad i Riga, alldeles ovanför flaggan

Vi hade i förbindelse med julen besök av en av våra söner med familj. De har besökt oss tre gånger under lite mer än ett år....i tre olika länder.

Så här har det gått till. Förra Nyårsafton var vår sista dag som ledare för Frälsningsarmén i Lettland. Efter tre och ett halvt år återvände vi till Stockholm och gick i pension. Vi hyrde ett hus på Sundsgården utanför Stockholm och började packa upp våra möbler och andra tillhörigheter som varit nedpackade och lagrade i två stora lagerlokaler. Till Lettland hade vi bara med oss kläder och några böcker.

Utsikt från balkongen på Sundsgården

De tog sin tid att få möblerna på plats och packa upp mer än 150 flyttkartonger med saker. Då vi äntligen började få sakerna uppackade och någorlunda på plats ringde Vibeke Krommenhoek, kommendör i Norge, och frågade om vi kunde tänka oss att komma till Norge och hjälpa till med att coacha de nya löjtnanterna. Det var något överraskande att vi fick frågan för kommendörerna Dick och Vibeke Krommenhoek kände vi ju knappast. Vi hade visserligen varit inbjudna som talare på Roots-kongressen i Finland då de var ledare där, men i övrigt var deras kännedom om oss förmodligen väldigt begränsad.

Efter en period av eftertanke och bön meddelade vi att vi var så pass intresserade att vi kunde komma till Norge till det samtal de inbjudit till för att se om vi kunde tacka ja till erbjudandet.

Nu kommer jag att avslöja hemligheter som det är få som känner till. FA-ledningen i Norge bokade in oss på ett hotell i Oslo och bokade in ett sammanträde med oss på hotellet. Varför var det så hemligt att vi inte kunde mötas på deras kontor på högkvarteret i Oslo? Jo, man ville inte att det skulle komma ut ett rykte att vi skulle flytta till Norge innan vi var överens om att så skulle ske.

(Här kommer en liten parentes: Vi var kallade till ett liknande möte i Oslo för samtal för fem år sedan innan det var bestämt att vi skulle åka till Lettland. Men då hette TC Carl Lydholm och CS Clive Adams. Du kan läsa mer om det i Mitt vittnesbörd, del 12 HÄR).

Nåväl, vi hade det hemliga samtalet på det hemliga hotellet i Oslo på våren i år, och ganska snart därefter tackade vi ja till att flytta till Norge.

Vi fick leva åtta månader som pensionärer innan vi började arbeta heltid igen. Vad gjorde vi under tiden som pensionärer?

Vi hade planerat att ägna en stor del av vår tid som pensionärer till att resa runt och förkunna samt skriva alla de böcker som vi har påbörjat men ännu inte haft tid att göra färdiga. Under vår pensionering (8 månader) gav vi ut Ruts Andaktsbok på norska och jag skrev färdigt och gav ut Gåvoboken-Du är rikare än du tror. Vi reste också runt en hel del och talade i påsk- och sommarkonferenser. Då vi blev officerare lovade vi att älska och tjäna Gud så länge vi lever, inte bara så länge vi är i aktiv tjänst. Och även om vi hade gått i pension så levde vi ju fortfarande.

Vi fick också tid att träffa släkt och vänner som vi inte sett på flera år... och det tog en hel del tid att packa upp... för att senare packa ned igen.

I slutet av augusti gick flyttlasset och vi flyttade in i huslängan på Jelöy Folkhögskola, där vi hade bott trettio år tidigare.

Utsikt från balkongen på Jelöy

Sedan dess har vi rest runt i territoriet och talat på Bibelhelger, Officersmöten och haft personliga samtal i Reykjavik, Reykjanesbaer och Mjod (Island) och i Stavanger, Sandnes, Bryne, Farsund, Kristiansand, Drammen, Fredrikstad, Moss, Oslo, Ålesund, Trondheim och Mo i Rana (Kanske har jag glömt några platser).

Vi har det väldigt bra och känner oss väldigt välsignade och privilegierade att få ha denna uppgift och vi ser fram till fortsättningen.

I morgon skriver jag lite grand om vad jag tror kommer att hända 2014. Missa inte det!

Peter Baronowsky

Jesus säger att porten är trång, medan kyrkan försöker göra den så bred som möjligt

Under den här vinjetten lägger vi med jämna eller ojämna mellanrum in äldre inlägg i repris. Inlägg som har publicerats tidigare på rupeba.se och som är väl värda att sägas ännu en gång. Detta inlägg publicerades i augusti 2008.

Då jag skriver kyrkan, menar jag inte Svenska kyrkan eller något annat samfund, utan kristenheten som helhet.

Jesus säger att porten till livet är trång (Matt 7:14) och att det är få som finner den. Kyrkan, å andra sidan, gör allt vad den kan för att sänka trösklarna och göra porten bred.

Naturligtvis gör kyrkan det med de bästa avsikter. Man strävar efter att uppfylla missionsbefallningen och har en iver att så många som möjligt skall finna vägen till livet.

Det talas i dag mycket om att kyrkan ska vara relevant. Det är viktigt att predika evangelium på ett språk som blir förstått. Det är kyrkans uppdrag att ständigt söka efter vägar att kommunicera budskapet om Guds rike på ett trovärdigt och förståeligt sätt.

Men vi måste fråga oss om det inte finns en risk att vi tillrättalägger budskapet i så hög grad att det blir ”ett annat evangelium”? (Gal 1:6)

Läs mer HÄR..

Tidig söndagsmorgon på Jelöy

Veckorevy från min personliga utsiktspunkt på livet

Det här blir det sista Söndagsmorgon jag skriver 2013. Nästa söndag är det 2014.

Den gångna veckan har varit ett utdraget julfirande. Det började egentligen på lördagen förra veckan då vi firade en för tidig julafton med två av våra söner med familjer. Den "riktiga" julaftonen firade vi hos sonen som bor granne. Juldagen hade vi stor julmiddag hemma hos oss. I fredags kväll hade vi dukat upp till middag igen.

Bordet är dukat

Vi hade bjudit in två par som är gamla vänner till oss. Jag vet inte om jag ska betona "gamla" eller "vänner", men antagligen ska jag betona både och. Vi var alltså tre par samlade och det speciella var att alla tre paren hade bott i det huset där vi bor nu.

Först var det Fred-Arne och Sylvia Ödegaard som flyttade in i huset då det var nybyggt 1974. Fred-Arne var då rektor på Jelöy Folkhögskola och de bor numera i Bryssel. Tio år senare bodde Gunnar och Agneta Kjellén från Jönköping i huset. Gunnar var slöjdlärare på skolan och de bor numera på Jelöy igen. Dessutom var våra två yngsta söner dagbarn i lägenheten och Agneta var dagmamma åt dem. Nu är det vi som bor i huset sedan i september.

Under veckan har vi också hunnit vara en del på kontoret för att förbereda kurser som drar igång  på nyåret.

Under veckan har jag dessutom hunnit tänka på året som gått och året som kommer. Det kommer jag att berätta om dels på nyårsafton med en tillbakablick på 2013, dels på nyårsdagen 2014 med en blick framåt och vad som eventuellt kommer att hända då. Där kommer jag att avslöja en del saker som du inte vet om.

Ha en välsignad ny vecka och ett välsignat nytt år
Peter Baronowsky

Østens tre vise aper

Fra Jostein Nielsens Blogg:

De tre apene som ikke vil si noe ondt, se noe ondt eller høre noe ondt står som symboler for gode dyder. Men det kan også bli en lei vane, slik at jeg lar være å si noe fordi det er vanskelig, eller lar være å se og høre noe som jeg synes er ubehagelig. 

Jeg hadde en fjern slektning som de siste 30 år av sitt liv nektet å høre nyheter på radio og fjernsyn fordi det bare var ubehageligheter. Sikkert greit for henne, men hva skjer dersom vi alle ”melder oss ut”?

Jesus hadde akkurat avsluttet en veldig sterk undervisning om "Brødet fra himmelen". Han hadde tydelig sagt at brødet er hans egen kropp og at dette brødet må ”spises” for å få evig liv. Reaksjonen lot ikke vente på seg:

Mange av disiplene hans sa da de hørte det: «Dette er harde ord! Hvem kan høre på slikt?»
Joh 6:10

Det er interessant at det er ”disipler” som reagerer – og de velger metoden til Kikazaru = apen som holder seg for ørene og ikke vil høre mer.

Da jeg begynte min vandring sammen med Jesus, kunne det nok hende at jeg også lukket ørene til det som ble for vanskelig eller som jeg ikke forsto. Men etter hvert har jeg lært å ”gjemme det jeg hører i hjertet” – så vil Den hellige ånd plutselig åpne det for meg slik at jeg forstår det jeg har hørt eller lest. 

Når det skjer, klarer jeg ikke å la være å snakke om det. I hjertet er det fortsatt ting som jeg gjemmer på, og jeg lagrer stadig nye ting jeg ser eller hører der, for jeg vet at en dag, enten her i tiden eller i evigheten vil også de bitene falle på plass.

Dagens ’manna’:

Også de ”harde ordene” er mat!

 (Jostein Nielsens blogg)

Nu börjar det snart

Nyårsdagen börjar UTMANINGEN. Det handlar om att läsa Nya Testamentet och Psaltaren under ett år. Men det är du som väljer din ambitionsnivå.

- Mitt förslag är att punkt 1-3 bör alla göra varje dag.
- Sedan är det bra om du tar dig tid att gå djupare in i texten genom  att bearbeta  punkterna 4 och 5.
- Om du sedan vill göra något ytterligare kan du ta till dig punkt 6.

1. Be Gud leda dig genom dagens bibelläsning.
2. Läs dagens kapitel.
3. Skriv ned i din anteckningsbok något som speciellt "talar" till dig i kapitlet. Det bör vara något kort som du kan ta med dig ut i dagen och "tugga" på med jämna mellanrum under dagen:
1. Det kan vara ett löfte som du tar till dig
2. Det kan vara en förmaning
3. Det kan vara en uppmaning att följa
4. Det kan vara ett ord till vägledning
5. Det kan vara något uppbyggande
6. Det kan vara en bön som du bör be
4. Läs mini-andakten till dagens kapitel
5. Gå igenom studiefrågorna till dagens kapitel (måndag-fredag). Om du har möjlighet kan du samtala om studiefrågorna med någon annan som finns med i UTMANINGEN. Du kan också lägga in en kommentar eller en fråga under studiefrågorna eller kommentera någon annans kommentar eller fråga. (Det finns ett kommentarsfält till studiefrågorna).
6. Extra! Om du kan avsätta mer tid. Läs dagens "Mannakorn" från Gamla Testamentet. Du finner det på rupeba.se varje dag. Om du följer med i läsningen från Gamla Testamentet läser du igenom Gamla Testamentet under lite mer än två år, förutom den årliga läsningen av Nya Testamentet och Psaltaren.

För att få den elektroniska bibelläsningsplanen med mer än 700 länkar till bibeltexter och kommentarer, samt studiefrågor till varje kapitel i Nya Testamentet, måste du skicka ett mail till info@rupeba.se med texten "Jag antar utmaningen"

Gott Nytt Bibelläsningsår!

Se bakåt och se framåt

På nyårsafton kommer jag att ge en liten årsrevy på året som gått från min personliga utsiktspunkt på livet.

På nyårsdagen kommer jag att berätta hur jag ser på det kommande året och vad jag förväntar mig av det..

Liten böneskola

Behöver man lära sig att be? Ja, absolut. Jesu lärjungar behövde det och de bad Jesus "Lär oss att be" (Luk 11:1).

Jesus svarade lärjungarna med det vi brukar kalla "Herrens bön" eller "FaderVår".

Den bönen består av sex bönestationer som kan vara en god hjälp att tillämpa i sitt böneliv. Om man ber fem minuter på var station har man bett en halvtimme.

1/ "Fader vår, som är i himlen, Helgat blive ditt namn" (Matt 6:9)
Det börjar med lovprisning. Lovprisningen är ett bra ställe att börja sin bön. Vi betraktar Guds storhet och ställer in oss på vem vi ska samtala med. Du kan stanna inför något av de många namn Gud har i Bibeln.

2/ "Komme ditt rike. Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen"
Det är Guds rike och Guds vilja som står i centrum. Det är det bönen handlar om. Hur kan jag bidra till att Guds rike blir synligt? Hur kan jag bidra till att Guds vilja får ske på jorden?

3/ "Ge oss idag vårt dagliga bröd"
Här är platsen för våra behov. Dina böneämnen för dagen. Dina personliga böneämnen och din förbön för andra. Vad vill du att Jesus ska göra för dig?

4/ "Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss"
Vi behöver ta emot förlåtelse dagligen för att leva i renhet. Men innan du ber om förlåtelse bör du rannsaka dig själv om du har någon du själv borde förlåta i ditt hjärta. Den förlåtelse du själv kan ta emot står i förhållande till den förlåtelse du ger ut.(Se Matt 6:15)

5/"Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde"
Här ber vi om ledning och beskydd. Vi ber att Herren ska leda oss i våra liv och idag. Vi ber om beskydd för det onda och för den onde själv.

6/"Ty riket är ditt och makten och äran i evighet, amen"
Bönen slutar där den börjar med lovprisning till Gud. Det är viktigt att du inte fastnar i dina problem och böneämnen utan att bönen får sluta med Gud och hans storhet och hans möjligheter.

.....och till sist...
...kom ihåg att bönen inte är ett tal som du ska hålla för Gud. Bönen är ett samtal. ge dig tid att lyssna in vad Gud vill säga till dig. Han har något att säga dig. Varje dag.

/PB

Besök Bönekammaren!

Nu har vi gjort om Bönekammaren på rupeba.se. Orsaken är att vi har översvämmats av hundratals skräpmail (spam) på engelska där det skulle ha funnits böneämnen.

I fortsättningen får du maila in dina böneämnen till info@rupeba.se. Vi lägger sedan ut dem i Bönekammaren, normalt samma dag vi får ditt mail.

Du behöver inte underteckna ditt böneämne med ditt namn om du vill vara anonym. Du kan använda förnamn eller vilken signatur som helst.

Det finns två goda skäl att besöka Bönekammaren.
1/ Du har ett böneämne som du vill nämna för Gud och omvärlden.
2/ Du är en förebedjare som vill var  med och lyfta upp böneämnena inför Gud.

Välkommen till Bönekammaren. Du finner den HÄR...

Tala om Kristus - Del 2

Brev nr 18 av General William Booth från början av 1900-talet. Brev som lästes upp på alla frälsningsarmékårer världen över varje söndag.

Kamrater och vänner!

I förra veckan talade jag till eder om plikten att vittna för främmande personer, med vilka ni tillfälligtvis komma i beröring, om värdet av frälsning och vikten av att tjäna Gud. Vid samma tillfälle lovade jag något litet hjälp åt dem, som ha svårt att fullgöra detta värv. Denna morgon ämnar jag infria mitt löfte.

 Men, innan jag går vidare, vill jag anmärka, att denna obenägenhet att tala till främmande personer icke är något egendomligt för oss såsom ett folk. Tvärtom är det väl bekant, att måhända ingen avdelning av de kristnas samfund för en mera frimodig och öppen bekännelse av sin tro, än vad vi salvationister göra. Vår religion är i särskild mening en religion, som "utropas på hustaken".

 Dock finnes det ännu rum för en ofantlig förbättring, när det gäller talandet till människor runtomkring oss, och jag önskar att få till stånd en soldatkår, som djärvt skall skrida till anfall och rycka fram. Jag vill att du skall vara en ibland dem.

Nu önskar jag att fråga efter skälet till denna ovillighet att tala, på det sätt jag har beskrivit, om ett ämne av så gripande art och så oändlig betydelse.

1. Det första skälet kunna vi spåra i vanans makt. Religiösa människor i allmänhet tala icke om sin religion inför offentligheten; i alla händelser icke om sin personliga erfarenhet därav. Gud och hans tjänst, anse de, böra endast omtalas vid vissa tillfällen och på vad som kallas heliga rum.

 Att tala om Kristi kärlek, själens värde, syndernas förlåtelse och hoppet om himlen i en järnvägskupé eller ett varumagasin eller vid vägkanten eller vid tébordet, skulle av många som bekänna sig vara kristna, anses gränsa till vanhelgande.

Nu har utan tvivel många salvationister blivit i hög grand påverkade av de kristna runt omkring dem och har fallit i några av dessa vanor. Men när vanor är dåliga, bör vi lägga bort dem.

 

 Vi böra icke tillåta massorna utanför våra dörrar att bryta Guds lagar, trampa Hans nåd under sina fötter och förgås utan ett varningsord om den fara, i vilken de sväva. Att tala till dem, såsom jag har föreslagit, är ett sätt att uppfylla denna plikt, och huru vi än må betrakta den, måste plikten uppfyllas.

2.Ett annat skäl till försummelse av detta sätt att vara nyttig, kunna vi finna däruti, att rätt många soldater icke inse, att det är deras plikt att inlåta sig därpå.

 Många soldater, jag är ledsen för att säga det, inse icke, att det är deras plikt alls att rädda syndare. De känna intet ansvar för deras grannars själar, som bo nästintill dem.

 De låta dem helt lugnt och bekvämt gå ned till helvetet, så vitt på dem ankommer. Ännu mindre  skulle de blottställa sig för att bli förolämpade genom att tala till dem i en buss, ombord på en ångbåt eller ute på en väg.

 Vilken förfärlig blindhet är icke detta! Må Gud öppna ögonen på alla sådana, som möjligen äro närvarande här idag!

3. Tanklöshet äro ännu ett skäl. De tänka icke därpå för stunden.

 O, huru ofta har jag icke sörjt över tillfällen, som blivit förspillda av brist på eftertanke för stunden! Varför, har jag sagt till mig själv, tänkte jag ej därpå? Det tillfället kan jag aldrig mera få igen, och törhända får jag aldrig något annat.

4. Ibland kan orsaken spåras uti en känsla av falsk vänlighet. Man är rädd att såra folks känslor. Jag fruktar, att detta är orsaken, varför mången stackars syndare lämnas i mörkret.

 Man antager utan vidare, att religionen är ett ovälkommet samtalsämne och därför oangenämt: då däremot i många fall några ord om de eviga tingen skola vara rätt välkomna och av en salvationist -- såsom jag sade i förra veckan -- väntade.

5. Tyvärr finnes det ännu ett annat skäl, vilket är ett allt annat än lyckligt sådant; salvationisten är full av ovisshet, med hänsyn till sina egna erfarenheter.

 Blott allt för ofta är hans stämma tyst, emedan hans egen själ är på sned. Det är sant, att främlingen, som sitter vid hans sida, kanske ingenting vet om hans obeständighet och hans otro: men den vännen, vilkens namn är Samvete och som bor inom honom, vet, huru sakerna stå emellan honom och Gud.

 Under det att soldaten säger till sig själv: "Skall jag tala till denne man om hans själ eller bjuda honom till vårt möte?" säger Samvetet: "Skulle det icke vara bäst att laga att ditt eget hjärta och liv komme i den rätta ställningen, innan du börjar att bota andra? Läkare, läk dig själv!"

6. Men ännu vanligare är, att denna motsträvighet finner sin grund uti en besynnerlig känsla av blygsel, som smyger sig över sinnet,  när det gäller att tala till främmande personer om frälsning.

II. Låt mig infria mitt löfte genom att giva eder två eller tre antydningar, som kanske kunna hjälpa eder att besegra dessa känslor av blygsel.

 1.  När du ser ett tillfälle att tala, tag modigt korset på dig, och skrid omedelbart till fullgörande av din plikt!

 2.    Lyssna icke till några som helst invändningar från ditt eget försagda hjärta, som vill förmå dig till tystnad! Låt icke heller hindra dig av tanken på vad andra människor skola tänka eller säga om dig! Om du ser ett tillfälle att tala för din Herre och vinna en själ ifrån dödens väg, grip där och då fatt om det!

 Tag dig till vara för den farliga föreställningen, att vi icke skola tala för Kristus, med mindre vi känna oss manade därtill genom en särskild den helige Andes inre maning.

 John Wesley berättar, att han en gång blev så tilltalad av denna lära, att han beslöt att pröva vad den dugde till. Följaktligen, då han var på väg, med diligens till London, åkte han ända från York till Barnet, utan att känna sig manad att tala till en enda själ. Då, säger han, kastade han denna föreställning över bord och begynte återigen att tala till alla, som han mötte.

 Tillfället till detta och varje annat sätt att vara nyttig utgör den verkliga kallelsen därtill.

3.   Vid början bör du alltid anförtro dig åt Gud, för att få hans välsignelse och ledning vid allt, vad du säger och gör.

 4.    Räkna på, att varje individs samvete, till vilken du talar, är på din sida, huru världsliga de än må se ut och med huru mycket hån och likgiltighet de än må behandla dig.

 5.    Vinnlägg dig om att utföra arbetet på det mest verksamma sätt! Närma dig till alla och envar med aktning,. Behandla med tillbörlig vördnad dem, som synes tillhöra en högra samhällsklass än du själv.

 6.   Genom övning skall du vinna den förnämsta förutsättningen för detta slags arbete, vilket är mod. Övning, tillräcklig övning och ännu mer övning skall förbättra dina begrepp; övning skall sist och slutligen göra dig fullkomlig.

God Jul!

Julkrubban hemma hos Baronowskys d.ä.

Så var julen här. Det blev ingen vit jul, men jul blev det. I år har vi julgran och till och med julkrubban. Allt detta har varit nedpackat under de år vi har bott i Lettland. Till Lettland hade vi bara kläder och böcker med oss, så det känns speciellt högtidligt att få packa upp alla julsaker.

Barnbarnet i grannhuset utbrast då hon såg julkrubban "Söndagsskolan!" Tydligen har undervisningen på söndagsskolan fastnat.

Vi önskar alla trogna läsare av rupeba.se en underbar, välsignad julhelg. Vi blir oerhört uppmuntrade av att ni finns där. Vi känner inte er alla, men vi ser att det är många som besöker vår hemsida.

Idag har vi skickat ut en speciell julklapp till alla som antagit utmaningen att läsa Nya Testamentet och Psaltaren under 2014. Julklappen består av en digital bibelläsningsplan för hela året med mer än 700 länkar till varje dags bibelläsning och till minikommentar till varje kapitel i Nya Testamentet.

Det är in te försent att hänga sig på utmaningen från börja den första januari. Skicka bara ett mail till info@rupeba.se med texten "Jag antar utmaningen", så får du också julklappen och sedan studiefrågor till varje kapitel i Nya Testamentet under hela året. Läs mer HÄR...

Julgryta och hornmusik

Nu är vi färdiga med julgryteinsamlingen för i år. Förhoppningen för Moss kår är att överträffa resultatet från förra julen. Då kom det in över 400.000 kronor i kårens julgrytor.

Brassövning på kåren i Moss

Det blev ingen hornmusik vid kårens julgrytor i år. Moss kår har ingen aktiv hornmusikkår. Då vi sist bodde på Jelöy för 25 år sedan hade vi en ny musikkår varje år. Kåren bestod av 3-4 lärare från Jelöy Folkhögskole, ett fåtal äkta Mosse-bor samt 10-20 elever från årets kull på folkhögskolan.

Vi brukade säga att andra kårer bytte officerare regelbundet, men vi bytte soldater varje år.

Nåväl i lördags kom det ett mail där vi anmodades att ta med våra instrument till mötet i söndags för att ha en kort övning efter mötet för att sedan spela på gudstjänsten på julafton klockan 15.00. (De musikanter som inte syns på bilden var just då ute och försökte smörja upp ventilerna på instrumenten som hade vilat sig i ett år eller mer).

Även om vi inte spelade vid julgrytan i år, så hör julgrytan och hornmusik ihop på något sätt. Se bara här videon med Mr.Bean. Som sagt hat en God Jul!

Julhälsning från Kihlagårds i Puerto Rica

Aftonbladet skriver om en nyutkommen bok med titeln: "Predikande kvinnor och gråtande män", skriven av John A. Lundin.

I artikeln handlar om Frälsningsarméns etablering i Sverige runt förra sekelskiftet. Här kommer några citat från artikeln:

"Motståndet mot Frälsningsarmén var till en början massivt, berättar Lundin, och motståndet kom från alla håll. Från höger, från vänster och från ovan.
Mest iögonenfallande var att kvinnor inom Frälsningsarméns ramar gavs lov att predika, något som inom de övriga kristna samfunden ansågs otänkbart. Predikande kvinnor hade visserligen funnits i Sverige förut, men dessa hade statskyrkan effektivt undertryckt med hjälp av hot och internering.
Likaledes ansågs det stötande och löjeväckande att kvinnor (och män ur arbetarklassen) bevärdigades militära titlar som löjtnant eller major, och att de spökade ut sig i pråliga uniformer.

Att mötas av våld och trakasserier var ingen ovanlighet för Frälsningsarméns radikala pionjärer.
I Delsbo blev frälsningssoldaterna (bokstavligen) stenade efter ett möte, 1891. ”Stenar haglade som kulor och skri och skrän voro förfärliga, vi stodo i mörkret och de slog så förskräckligt att vi till sist nästan ingenting hörde”, rapporterar en bedrövad frälsningssoldat som under tumultet retirerade in i möteslokalens förstuga.
I Malmö slets en kvinnlig frälsningskapten ner från podiet och blev under misshandel släpad över golvet, 1885. En kort tid därefter knivskars en frälsningssoldat i samma stad, och en man omkom under de efterföljande kravallerna.
Exemplen är många, och Lundins skildring ger läsaren det tvivelaktiga nöjet att konstatera att politiskt våld knappast är något nytt i Sverige.

Men framför allt bjuder boken på en oerhört rik safari genom årtiondena kring förra sekelskiftet, en tid då Frälsningsarmén (liksom Hjalmar Söderberg) kom att utgöra en vital del av den framväxande moderna stadskulturen."

För övrigt kan man läsa att att artikeln var den mest lästa den dagen.

Du kan läsa hela artikeln HÄR...

Mr. Bean vid julgrytan

Julgrytans historia

Tidig söndagsmorgon på Jelöy

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Söndagsmorgon igen. Detta är det näst sista "Söndagsmorgon" jag skriver detta år. Jag har inte räknat, men det är väl troligt att det blivit 52 inlägg skrivna under året under denna vinjett.

Under veckan fick vi ett mail från Vineta, den nya kårledaren i Bauska, Lettland. Vineta blev ordinerad till frälsningsofficer i början av december och hennes första order blev som kårledare i Bauska. Hon är inte helt ny för kåren eftersom hon hela höstterminen gjort sin kadettpraktik som assistent på kåren i Bauska. Vineta skickade med några bilder på den nya kårlokalen som håller på att byggas i Bauska.

En ny kårlokal i Bauska börjar ta form

Det har varit en lång och omständig procedur att komma till byggstart, men nu är det i alla fall på gång. Stort grattis till kåren i Bauska.

Vakt vid julgrytan

Under veckan har jag också tagit mig tid att stå vid julgrytan vid ett köpcentrum i Moss. Jag slås av den stora givmildheten då folk ser Frälsningsarméns julgryta. Många säger också några uppmuntrande ord om vad Frälsningsarmén gör. Detta trots att det, som vanligt, samtidigt valsar runt kommentarer i dagspressen om en homosexuell person som lever i ett parförhållande som inte fick bli sekreterare i en av våra kårer. Det har resulterat i att flera kändisar som normalt hjälper till vid julgrytorna har beslutat att inte stödja Frälsningsarmén längre. De flesta rubrikerna i dagspressen är helt felaktiga, men det är väl rubrikerna folk läser.

Men det verkar som om detta inte påverkar folks vilja att stödja Frälsningsarmén. Det bara ökar år från år. Förra året blev resultatet av julgryteinsamlingen i Norge över 50 miljoner kronor, om jag inte minns fel.

Veckan som gått har också varit julfesternas vecka. Vi har inte hunnit gå på alla fester vi inbjudits till, men en höjdpunkt var naturligtvis middagen och konserten på Jelöy Folkehögskola. Det var 25 år sedan vi var på den tillställningen senast. Det var fantastiskt roligt och lite ovant att vara där som åskådare och inte som medverkande.

Julkonsert på Jelöy Folkehögskole

Du kan få avnjuta hela konserten HÄR...

En annan höjdpunkt är att äldste sonen med familj är här under helgen för att fira jul tillsammans med oss och tillsammans med näst äldste sonen med familj som bor granne med oss på Jelöy.

Och nu är det inte många dagar kvar till jul.
Jag vill verkligen önska dig en välsignad julvecka. Snart börjar ett nytt år och många har redan anmält sig till UTMANINGEN. Om du har missat det kan du läsa mer HÄR.

Peter Baronowsky

Blodsukkernivået

Från Jostein Nielsens Blogg:

I yngre år kunne jeg hoppe over flere måltider uten at det gjorde noe verken på trivsel eller humør. Derfor kunne jeg stå på med oppgaver som skulle gjennomføres og det var kun klokka som informerte meg om at det var lenge siden jeg hadde spist. Det har endret seg med årene. 

Dessverre er jeg fremdeles ikke den første som merker det. Hun som kjenner meg best, skjønner at blodsukkeret er lavt når jeg blir irritabel og frustrert. Da får jeg beskjed om å spise slik at livslysten og livsgleden kommer tilbake.

Også dagens vers har jeg lest flere varianter av allerede, men i her presiserer Jesus:

«Sannelig, sannelig, jeg sier dere: Hvis dere ikke spiser Menneskesønnens kropp og drikker hans blod, har dere ikke livet i dere. Men den som spiser min kropp og drikker mitt blod, har evig liv, og jeg skal reise ham opp på den siste dag.»
Joh 6:53-54

Jeg tror det merkes om det er lenge siden jeg har hatt fortrolig samfunn med Jesus – det vil si spist hans kropp og drukket hans blod og latt ham bli ett med meg og jeg med ham. Dersom det ”åndelige blodsukkeret” blir lavt, blir jeg fort irritabel og frustrert. For det er hans liv i meg det siktes til. Her tar Bibelselskapets to siste oversettelser en tolkningsfrihet ved å bruke bestemt form ved å skrive om ”livet i dere”. Jeg tror dette samstemmer med grunntekstens intensjon – det handler om livets fylde - det nye livet – ikke mitt menneskelige liv*.

Når det livet lever i meg får det konsekvenser for livet mitt. Konsekvenser som gjør livet til et sakrament.

Dagens ’manna’:

Mitt liv er Jesu brutte brød

Jostein Nielsens blogg

Arga fåglar

För några dagar sedan var Rut och jag på väg hem från Ordninationsgudstjänsten för de nya löjtnanterna i Riga. Vi satt på Riga flygplats och väntade på planet som skulle ta oss hem till Norge. Men det kom inget plan och vi fick efterhand besked om att det förmodligen skulle komma ett plan och hämta oss om en timme. (Förresten kanske någon undrar hur det kan komma sig att jag har tid att sitta och skriva inlägg efter inlägg samtidigt som jag jobbar heltid? Det finns flera svar, men hela den här serien ifrån djurriket har jag faktiskt skrivit medan jag väntat på flygplan. Och lite har jag också skrivit då jag suttit i flygplanen).

Medan vi sitter på Riga flygplats och väntar på flygplanen som inte verkar komma, tänkte jag i alla fall försöka säga något uppmuntrande till Rut. Jag sa: "Vi slipper i alla fall höra trumpetsignalen". Rut log och förstod att det i alla fall fanns något positivt i förseningen. Det är nämligen så att Ryanair alltid spelar en trumpetsignal varje gång de har landat inom fastställd tid på en flygplats. Och sedan kommer en hurtfrisk röst som säger på engelska med stark irländsk accent: "Ännu en gång har ett Ryanair-plan landat i tid". Jag tror att Ryanair avsiktligt beräknar sina flygtider mycket längre än alla andra flygbolag, bara för att få spela upp bandet med den hemska trumpetsignalen och den gälla rösten. Jag behöver inte säga mer om det, jag tror att ni förstår att vi är litet trötta på att höra den signalen.

Jag hade rätt den här gången. Vi slapp signalen.

Efterhand som vi satt och väntade blev jag sugen på godis. Jag gick bort till till Narvesen (=Pressbyrån på svenska) för att köpa något sött. Jag hittade en påse som hette "Angry Birds" (=Arga Fåglar på svenska). Den såg bra ut så den köpte jag. Jag var på mitt skämtsamma humör den dagen så jag försökte skämta med den unge mannen som skulle ta betalt för mina "Arga fåglar". (Mitt skämtsamma humör är normalläge för mig).

Då jag kom tillbaka till Rut berättade jag om mitt något misslyckade försök att vara rolig. Jag sa till Rut: "Jag gick fram till mannen på Narvesen med min påse med Arga Fåglar och frågade hur arga de var". Jag sa det på engelska eftersom den unge mannen var lett (=talade lettiska) och förmodligen kunde några ord engelska. Han tittade på mig och jag anade en febril tankeverksamhet och letande efter engelska glosor som kunde hjälpa honom att förstå vad det var jag sa. Det gick inte så bra för honom så det svar han presterade på frågan "Hur arga är fåglarna" blev det svaret som normalt passade de flesta som tilltalade honom då han satt i Narvesens kassa: "En-och-nittinio".

Då jag kommit så långt i min berättelse till Rut, frågade hon mig: "Vad sa du då?" Jag svarade "OK", och betalade honom en-och-nittinio Lat. Jag vet när man ska ge upp och inte försöka inveckla sig i förklaringar i en kassakö på Narvesen.

Nåväl hela den här serien ifrån djurriket har lett fram till någon form av reklam för vårt stora projekt 2014, UTMANINGEN. Nu kanske någon undrar hur jag i all världen ska kunna komma över från de arga fåglarna till reklamen om UTMANINGEN. För att vara riktigt ärlig undrar jag det själv. Men jag vet när det är dags att ge upp, så jag försöker inte ens hitta någon naturlig övergång.

Gå med du också i UTMANINGEN. Läs mer HÄR.

 De tidigare inläggen i Miniserien finner du här:

• 1. Lär av kossorna!
• 2. Före - Efter
• 3. Hästen som dog
• 4. Vill du ha en elefant till middag?

Vill du ha en elefant?

(Detta är det fjärde avsnittet i Miniserien)

Vill du ha en elefant till middag idag? Nej , det vill du säkert inte. Ingen klarar att äta en elefant på en gång. Det finns bara ett sätt att äta en elefant. Det är att ta en liten bit i taget.

Det kan kännas lika övermäktigt då man ställs inför utmaningen att läsa hela Bibeln eller till och med bara Nya Testamentet.

Men var inte orolig. Vi ska hjälpa dig. Vi kommer att ge dig en liten portion varje dag. Ett enda kapitel på vardagarna och två på söndagarna. Och så vips har du ätit upp en elefant eller läst Nya Testamentet och Psaltaren.

I UTMANINGEN som börjar Nyårsdagen kommer du att få just detta; en liten portion varje dag.

Hur ska jag göra för att få vara med i UTMANINGEN kanske du undrar. Det är enkelt. Skriv bara ett mail med texten "Jag antar utmaningen" och skicka mailet till info@rupeba.se, så kommer vi att skicka allt material du behöver under hela året för att klara UTMANINGEN. Du kan läsa mer om UTMANINGEN HÄR.

De tidigare inläggen i Miniserien finner du här:

• 1. Lär av kossorna!
• 2. Före - Efter
• 3. Hästen som dog

Tala om Kristus

Brev nr 17 av General William Booth från början av 1900-talet. Brev som lästes upp på alla frälsningsarmékårer världen över varje söndag.

Kamrater och vänner!

Det finnes rätt många människor på jorden och en alltjämt växande skara i himlen, som blivit omvända genom några personliga ord, som tillfälligtvis, vid oväntade tider och på oväntade platser, blivit uttalade av dem som älska Jesus.

 Tillfällena för detta slag av användbarhet kunna icke räknas. De komma till oss var dag och för de flesta ibland oss många gånger om dagen. Men hur ofta få de icke och gå, obemärkta och obegagnade! Så borde det icke vara. Jag vill uppmana er att begagna dem.

 Jag önskar, att du skall känna, att om du bär vår uniform, eller på något sätt lägger i dagen, att du tillhör Armén, väntar folket av dig, att du skall ställa en vädjan till deras hjärtan.

 Din försummelse att göra detta kan i många fall bliva en verklig missräkning. Ja, den kan till och med leda människor därhän, att de komma att giva dig skuld för att vara skrymtare, eller att endast till hälften tro de stora sanningar, som vi så ivrigt framhålla.

 Tillfällen skola naturligtvis alltid yppa sig, då du skall kunna tala till medlemmarna av din egen familj om deras andliga intressen. Men jag ämnar icke denna gång bedja dig att göra bruk dessa tillfällen, oaktat detta är synnerligen viktigt. Icke heller ber jag dig nu taga i akt varje tillfälle att ha ett litet vänligt samspråk med dina kamrater, ty jag hoppas du ändå skall göra det.

Dylika tillfälliga samtal äro ofta till stor nytta och sätta oss i stånd att åt andra meddela råd och uppmuntringar, grundade på vår egen erfarenhet. Det är, emedan jag önskar att min sextioåriga erfarenhet skall bliva en hjälp för eder, som jag anordnat dessa söndagsbudskap på papper till mina kamrater över hela världen.

 Men det är någonting mer än detta, som jag begär. Jag säger, att du borde gripa tag om varje tillfälle att lägga in ett ord om frälsning till de ogudaktiga, som äro runtomkring dig.

 Jag menar icke blott och bart, att du bör besöka dem i deras hem, på deras sjukbäddar, på krogarna, i verkstäderna eller annorstädes, fastän detta är viktigt -- så viktigt! Men jag begär, att du skulle sticka in ett ord eller sätta igång ett litet samtal med de människor, som du möter i spårvagnen eller på tåget, att när du köper eller säljer, när du är på fabriken eller går på vägen eller vid något annat av de tillfälliga sammanträffanden, som förekomma i vardagslivet, du skulle vara redo att tala ett ord om Gud och frälsning.

 Nu skola några av eder säga: "Sådant kan jag icke göra; det har jag aldrig kunnat. Jag tycker icke om det".

 Kanske icke. Men vänta något! Jag hoppas skola bli i stånd att visa dig icke allenast, att du kan utföra detta välsignelserika arbete, utan också hur du skall finna glädje uti att göra det.

 För att kunna göra detta, vill jag tillråda dig att:

1. Sätt dig i sinnet att tala om Guds vilja till den första främling, som korsar din stig. när du går ut från denna lokal.

 Var icke bekymrad, för vad du skall säga! Den helige Ande skall förse dig med ord och välsigna dig vid deras användning.

2. Håll skarp utkik efter tillfällena! Återigen säger jag: Gud skall leda dig. Men varhelst det gives ett tillfälle, bemöda dig om att på bästa sätt använda det! O, huru ofta få de icke komma och gå obegagnade, såsom jag redan har sagt. Och huru skola vi icke en dag bli förtretade på oss själva, därför vi icke ha använt dem!

 Ja, förhåller det sig icke så, att några ibland oss förebrå sig själva redan nu, att de låtit dylika tillfällen gå sig ur händerna? "Varför talade jag icke till den mannen om hans själ, när jag pratade med honom i spårvagnen?" Eller: "Varför lät jag icke ett ord om frälsning undfalla mig till den där kvinnan, som jag talade med på gatan?"

 Understundom händer det, att dessa, som Gud har givit oss tillfälle att tala till, helt plötsligt bli nedlagda på sjukbädden och hädankallade. Då säga vi i vårt hjärtas bitterhet: O, varför ,uttalade jag icke ett varningens ord, när jag hade tillfälle? Nu äro de borta, utom räckhåll för mig till evig tid!"

 Måhända skall Gud en gång på domens dag ånyo upprepa detta "varför?" Därför "Vaken!"

3. Då du talar till främlingar, akta dig för att onödigtvis giva anstöt!

 Tala ur ditt hjärtas godhet med all tillbörlig aktning, och du skall bli förvånad över, hur långt du kan gå, utan att framkalla ovilja. Och om någon skulle bli sårad, bör du be om ursäkt, och du kan då påminna om, huru människorna korsfäste din Herre, därför att han sade dem sanningen.

4. Men se till att du handlar ärligt mot dem, när du har ett tillfälle!

 I de flesta fall kan du väcka intresse genom att berätta någonting ur din egen erfarenhet.

 Vittnesbördet är någonting underbart, och när det aflägges på ett blygsamt sätt och i tro till Gud, berör det vanligtvis deras hjärtan, som höra detsamma.

5. För varje gång och hela tiden bör du anförtro dig åt Gud och minnas att han är med dig.

 Fäll inte modet, om dina ord bli förkastade, eller om de mottagas med hån, eller om de till och med kastas tillbaka i ansiktet på dig med eder och förbannelser!

 Detta bevisar ingenting. Kom ihåg, att det icke är du , utan den sanning du talar, som utför verket. Dig ovetande, kanske den surdeg du meddelat är verksam i det hjärta du nalkats, och det utsäde du sått kanske är på väg att bära dyrbar frukt.

Mina kamrater, låt mig fråga, huruvida ni praktisera denna metod att jaga efter dyrbara själar?

Om det är så, lyckönskar och välsignar jag eder i Herrens namn. Gån framåt, och förkovren eder mer och mer!

 Om ni icke hava för vana att tala för er Herre på detta sätt, vill jag att ni skola bedja honom förlåta er denna er försummelse. Lova honom, att ni vilja börja genast att göra så och börja i dag.

Utmaningen

Läs Nya Testamentet och Psaltaren på ett år. Ett kapitel om dagen och två kapitel från Psaltaren varje söndag. Läs mer HÄR. För att få allt material utan kostnad skickar du bara ett mail till info@rupeba.se och skriver "Jag antar utmaningen"

Det fjärde ljuset

I måndags var vi med kören från Moss kår och hade en sångstund på Orkeröds sjukhem på Jelöy. Körledarens tolvårige son läste följande dikt om adventsljusen (fritt översatt till svenska):

Fyra ljus brann i adventsljusstaken. Det var alldeles tyst. Så tyst att man kunde höra hur ljusen talade med varandra.

Det första ljuset suckade och sa: "Jag heter Frid. Jag lyser klart, men människorna vill inte ha frid, de vill inte ha mig." Ljuset blev svagare och svagare och till slut slocknade det helt och hållet.

Det andra ljuset sa: "Jag heter Tro.  Men jag har blivit överflödig. Människorna vill inte veta av Gud längre. Det är meningslöst att jag brinner." Så slocknade det andra ljuset.

Bedrövad och med svag stämma sa det tredje ljuset: "Mitt namn är Kärlek. Jag har inte kraft nog att brinna. Människorna bryr sig inte om mig. De bryr sig bara om sig själva och inte de andra som de skulle älska." Och så slocknade det tredje ljuset.

Ett barn kom in i rummet, såg på ljusen och sa: "Ni ska lysa och inte slockna," med ögonen fulla av tårar. Då hördes plötsligt det fjärde ljuset säga: "Var inte rädd! Så länge jag brinner, kan vi tända de andra ljusen igen. Mitt namn är Hopp".

Och barnet tog en låga av ljuset med en tändsticka och tände de andra ljusen igen.

Det är på samma sätt med adventsljusen vi tänder. De symboliserar frid, tro, kärlek och hopp. Det är det julen handlar om.

Har du missat det?

Under den här vinjetten lägger vi med jämna eller ojämna mellanrum in äldre inlägg i repris. Inlägg som har publicerats tidigare på rupeba.se och som är väl värda att sägas ännu en gång. Detta inlägg publicerades 2008.

Termometern har ett centrum, 0-punkten. Alla temperaturangivelser hänvisar
till 0-punkten. Det kan vara så eller så många grader ovanför 0-punkten eller så eller så många grader under 0-punkten. Man kan inte ange en temperatur utan att referera till 0-punkten.

Det är på samma sätt med världshistorien. Den har ett centrum, en 0-punkt. Alla händelser som någonsin inträffat anges i förhållande till denna 0-punkt. Antingen är det så eller så många år före 0-punkten, eller också är det så eller så många år efter 0-punkten. Det går inte att göra en tidangivelse, utan att referera till denna händelse. Denna händelse är naturligtvis Jesu födelse, världen viktigaste händelse.

Läs mer HÄR.