Bibelläsning: Psalm143
"Jag sträcker ut mina händer till dig: Som ett törstigt land längtar
min själ efter dig" (Ps 143:6)
Psalmens rubrik är "Bön om räddning från undergång". Dessa ord
är skrivna i en mycket svår situation. I den desperata situationen föds törsten
efter Gud.
Törst efter Gud. Varför upplever vi så lite av törst efter Gud i dag? Varför är
vi så nöjda med det vi har? Vi skulle verkligen behöva mer av desperation efter
Gud. Måste vi nästan gå under för att vi ska söka Herren av hela vårt hjärta?
_______________________________
Mannakorn att tugga på under dagen:
Herre, skapa i mig den törst som
drar mig närmare dig även om jag
just nu
inte håller på att gå under.
_______________________________
Kommentar
David ber att Gud inte ska döma honom. Han bekänner att ingen människa är
rättfärdig inför Gud (vers 2). Detta är en sanning som betonas väldigt starkt i
Nya Testamentet (Rom 3:23-24, 10:3, Gal 2:16).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar