”… förkunna ordet, träd upp i tid och
otid...” (2 Tim 4:2)
Det var kanske mellan 5 och 7
mammor, som bodde med sina barn på det kristna familjebehandlingshemmet den
våren. Gruppsamtalen om kristen tro var ett obligatoriskt inslag i
behandlingen.
Så blev det helg och de allra
flesta mammorna hade permission. Det var bara en mamma kvar. Jag tänkte att hon
kanske skulle känna sig utlämnad, eftersom inga andra mammor skulle vara
närvarande vid dagens gruppsamtal. Därför sa jag till henne på lunchen:
”Eftersom det bara är du kvar, ställer vi in gruppsamtalet idag”. Då såg hon på
mig med stora ögon och sa: ”Jamen jag då, är inte jag viktig?” Ångerfull,
försäkrade jag henne om att hon visst var viktig och vi bestämde att samtalet
trots allt skulle äga rum. Och det fantastiska var att den dagen, i det
gruppsamtalet, lämnade den unga mamman sitt liv åt gud. Hon blev frälst.
Ibland är vi kanske alltför
försiktiga och är rädda för att vi ska ”pressa” evangeliet på människor.
Verkligheten är kanske istället den att andra längtar efter att höra om vår
tro, och få lära känna den Jesus som vi tror på.
BÖN
Jesus, hjälp mig idag
att vara villig att berätta om dig och att leva mitt liv så att andra får lust
att lära känna dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar