Inför söndagen. Tema: FÖRLORAD OCH ÅTERFUNNEN

FRÅN GAMLA TESTAMENTET
Mik 7:18-20

18 Vem är en Gud som du,

som förlåter skuld

och inte tillräknar synd

hos dem som är kvar

av din arvedel?

Han håller inte kvar sin vrede

för evigt,

för han har sin glädje i nåd.

19 Han ska förbarma sig över oss igen

och trampa på

våra missgärningar.

Du ska kasta alla deras synder

i havets djup.

20 Du ska visa trofasthet mot Jakob

och nåd mot Abraham,

så som du med ed har lovat

våra fäder i forntidens dagar.

FRÅN BREVLITTERATUREN
Rom 5:6-11

6 För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. 7 Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. 8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

9 När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen? 10 För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv? 11 Men inte bara det, vi gläder oss också i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.

FRÅN EVANGELIERNA
Luk 15:1-7

1 Alla tullindrivare och syndare höll sig nära Jesus för att höra honom. 2 Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den där mannen tar emot syndare och äter med dem."

3 Då berättade han denna liknelse för dem: 4 "Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? 5 Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. 6 När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. 7 Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.

FRÅN PSALTAREN
Ps 119:170-176

170 Låt min bön komma inför dig,

rädda mig enligt ditt ord.

171 Mina läppar ska flöda av lovsång,

för du lär mig dina stadgar.

172 Min tunga ska sjunga om ditt ord,

alla dina bud är rättfärdiga.

173 Låt din hand bli min hjälp,

för jag har valt dina befallningar.

174 Jag längtar efter din frälsning,

Herre,

din undervisning är min glädje.

175 Låt min själ leva och lova dig,

låt dina domar hjälpa mig.

176 Jag har gått vilse

som ett förlorat får.

Sök upp din tjänare,

för jag har inte glömt dina bud.

(Bibelcitaten är hämtade från Folkbibeln 2015)