I sommarbibelskolan går vi igenom samtalsbibelstudiet TIO STEG FRAMÅT och idag läser vi Steg 1: Maktlöshet.
Grubblar du
ibland över den kristna tron och är du nyfiken på att söka vidare? Funderar du
på om du kan kalla dig kristen? Funderar du på hur du finner Gud och får ett
personligt förhållande till honom? Här inbjuder vi dig till en spännande
vandring, där vi tar "Tio steg i tro" - det ena steget efter
det andra.
På den här vandringen går du i det tempo som passar
dig själv, och som ger dig tid och utrymme att tänka, reflektera, bekänna och
ta stegen i ditt eget liv. Vägen till tro följer inte samma schema för alla
människor, men Tio steg i tro följer en väg som många har upptäckt fungera.
Målet är en levande tro på Gud. Följer med du också! Kom ihåg "Den som
söker han finner!" (Matt 7:7). Serien är utarbetad av Rut och Peter Baronowsky
och Bert Åberg.
Steg 1 – MAKTLÖSHET
Din innersta längtan
Det finns något längst in i varje människa som längtar. Det
är en längtan efter balans och helhet, en längtan att komma i kontakt med Gud.
Denna längtan är något som är inbyggt i alla människor i
alla tider och i alla civilisationer. Om man inte har lärt känna Gud, driver
denna längtan människor att skapa sig en ”Gud” i form av en sten, ett träd
eller vad som helst.
Alla människor är inte beredda att erkänna att denna längtan
finns i deras inre. Det kan till och med vara så att man inte upptäckt denna
längtan själv.
Man kan fylla sitt liv med så många aktiviteter och jagande
efter saker att man kan hålla denna längtan på avstånd. Men förr eller senare når
denna längtan ifatt oss, för den är en dela av oss själva, och vi kan inte
springa ifrån oss själva även om vi skulle vilja det ibland.
Många människor är rädda att släppa fram denna längtan. Man
kan vara rädd för stillheten och tystnaden för att man inte vågar låta den inre
människan hinna ifatt sig. Man kan fylla dagen med ljud skratt och intensiv
samvaro med andra, men då det är kväll och vi släcker sänglampan hinner våra
egna tankar ifatt oss och ropar efter helhet, balans och inre frid.
Till och med människor som ser ut att lyckas bra här i livet
går och bär på samma längtan. De jagar genom livet för att uppfylla alla sina
mål och de lyckas. De får det efterlängtade jobbet, får råd att köpa drömvillan
och köper bilen som överglänser det mesta. Men förr eller senare hinner längtan
ifatt dem. De sitter där med allt de har strävat efter och alla sina uppfyllda
drömmar och frågar: ”Var det verkligen det här som var meningen med livet?”
De människor som inte lyckas så bra i livet upptäcker kanske
tidigare i livet att det finns något i dem som ropar efter en djupare mening
med livet än bara att överleva.
Att inse och erkänna sitt behov av hjälp
Petrus var fiskare. Han hade varit ute och fiskat hela
natten (Du kan läsa om det i Lukas evangelium kapitel 5). Fastän Petrus hade
arbetat hela natten hade han inte fått någon fångst. Ändå var Petrus
professionell fiskare. Var det något han kunde i livet så var det att fiska. Då
han hade åkt ut på fisketuren hade han säkert haft förväntningar på ett lyckat
resultat, han hade säkert trott att det skulle gå bra och att han skulle komma
hem med en rik fångst så att han kunde försörja sin familj.
Men ingenting blev som Petrus och hans vänner hade hoppats
den här natten. Trots alla ansträngningar i mörkret och kylan återvänder de på
morgonen utan en enda fisk. Ett totalt misslyckande! Trötta, nedslagna,
missmodiga och misslyckade kommer de in till stranden på morgonen.
Då står Jesus där på stranden! Han talar till dem och ber
dem lägga ut näten en gång till på ett annat ställe. Petrus påpekar att han faktiskt
har försökt hela natten, men eftersom Jesus ber dem skall de försöka en sista
gång. Plötsligt förändras hela situationen. De får så mycket fisk att näten är
nära att brista. De får vinka åt sina kamrater att komma och hjälpa till.
Efter denna dag blev ingenting i Petrus liv sig likt. Han
började ett nytt liv. Han lämnade näten och började följa Jesus.
Det fanns något positivt i den maktlöshet och hopplöshet som
Petrus upplevde då han försökt hela natten och misslyckats. Han var mottaglig
för Guds erbjudande. Om han hade kommit hem med en stor fångst hade han kanske
inte ens lagt märke till att Jesus stod där på stranden. Men nu, efter alla misslyckade
försök var han mottaglig för att ta emot hjälp från Gud.
Det finns något positivt med att inse och erkänna sitt
misslyckande och sin maktlöshet. Det positiva är att vi då kan bli mottagliga
för en förändring. Bara den människa som har erkänt sitt behov och sin längtan
kan vara mottaglig för hjälp.
Att inse och erkänna sin verkliga situation kan i själva
verket vara det första steget mot en förändring i livet. Det första steget in i
en ny verklighet, en ny livssituation.
Undanflykter
Många gånger kan det vara frestande att, i stället för att
erkänna sitt behov eller sitt misslyckande, skylla på andra människor eller på
andra omständigheter för att situationen är som den är. Man kanske säger:
-”Jag har haft dåliga uppväxtförhållanden…”
-”Det är inte mitt fel! Att situationen är som den är beror
på dåliga kamrater, myndigheter och en rad olyckliga omständigheter som jag
inte kan rå för”
Även om det kan vara behagligt att gömma sig bakom ursäkter
så hjälper det mig inte i min situation. Det bara håller min befrielse på
avstånd.
En förutsättning för att kunna ta emot verklig hjälp är att
man inser att man behöver hjälp. En förutsättning för att ta emot hjälp från
Gud är att man ser och erkänner sin situation, sitt behov och sin maktlöshet.
Jesus kallar de människor ”saliga” som vi normalt skulle
kalla det motsatta av saliga: de fattiga, de sörjande, de hungrande, det
törstande osv.
Deras ”salighet” ligger i att de har ett klart behov som de
har sett och kan erkänna. Detta är den första förutsättningen för att ta emot
befrielse och förlossning från Gud.
Den som inte hungrar eller törstar efter en förändring,
eller den som aldrig erkänner att något är fel håller sin befrielse på långt
avstånd.
Denna inre oro, längtan eller törst är alltså inte bara
något negativt. Att erkänna den är det första steget ut mot friheten.
Det finns ett botemedel mot misslyckande och skuld:
förlåtelse! Men mot undanflykter och förnekande finns det inget botemedel.
Då vi vågar kapitulera och låta vår inre längtan komma ifatt
oss – DÅ FINNS DET HOPP!
Om du känner att du är beredd att ta detta steg, kan du göra
följande bekännelse till din egen:
”Jag erkänner att det finns en längtan i mig efter att få uppleva balans
och mening i mitt liv och att jag inte i egen kraft kan klara det.
-Denna inre oro och känsla av maktlöshet är början på Guds verk i mitt liv”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar