Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Nu är det söndagsmorgon igen och vi är på väg att vända tillbaka hem efter vår Guldbröllopsresa.
Vår bröllopsresa för femtio år sedan var inte så märkvärdig. Vi åkte iväg i bil och kom till Köpenhamn innan det var dags att återvända hem till Stockholm. Så vi tänkte att vi nu, efter femtio år, skulle göra resan lite mer rejält.
Jag satt och hade det skönt i solen då plötsligt min telefon plingade till. Jag abonnerar på artiklar i svensk press där Frälsningsarmén omtalas.
Den här gången var det en artikel från huvudtidningen i den stad vi bor: Västerås. Tidningen heter VLT och det betyder "Västmanlands Läns Tidningar".
På bilden ser jag den musikkår som jag tillhör i Västerås och tidningen skriver:
"Frälsningsarméns musikkår i Västerås får besök av sina
kollegor från Södertälje på lördagen för repetitioner och konsert innan
båda musikkårerna åker till Södertälje för en gemensam brasskonsert
under söndagen. Ett liknande samarbete mellan de två kårerna
arrangerades för cirka två år sedan.
– Det blir en
fin helg nu tillsammans med Västerås musikkår, säger Peo Ahrnéll,
sekreterare för Frälsningsarméns musikkår i Södertälje och berättar att
musikkåren i Södertälje leds av Göran Lundberg, medan Västerås musikkår
har Christer Åberg som ledare."De två musikkårerna var tillsammans 45 man starka och har alltså en gemensam helg med övningar och konserter i Västerås och Södertälje och tidningen har flera bilder på de två musikkårerna.
Bilden med Södertälje musikkår väcker minnen. För ett år sedan var Södertälje musikkår på musikresa till Lettland. Rut och jag var vid den tidpunkten vikarierande kårledare på Riga första kår. Det föll sig naturligt att vi var guider under lördagen då musikkåren skulle åka ända till Daugavpils nära gränsen till Vitryssland. Det var flera timmars bussresa och för att göra resan lite mer underhållande hade reseledaren för Lettlandsturen, Anders Färjsjö, gjort en liten frågetävling. Han hade lyckats få reda på att Rut och jag just den dagen hade vår bröllopsdag. En av frågorna var "Hur många år har Rut och Peter Varit gifta?" Det kom många olika förslag och det rätta svaret var 49 år. Detta blev ett samtalsämne i bussen och det fanns ingen Södertäljemusikant som inte visste hur länge vi varit gifta.
På kvällen då vi hade kommit tillbaka till Riga hade musikanterna ätit kvällsmat på hotellet och musikmästaren Göran Lundberg gick tillsammans med några musikanter in i hissen för att åka upp till sina rum. Precis innan hissdörren stängdes kom det in en äldre dam i hissen. Hos läste på musikanterna jackor. Där stod det Södertälje musikkår tillsammans med ett Frälsningsarmémärke. Den äldre kvinnan började tala med med musikanterna, men inte på lettiska. På ren svenska. Hon frågade om de var med med i Frälsningsarmén och det kunde de ju knappast neka till. Då lyste den äldre damen upp och sa: "Jag har släktingar som är med i Frälsningsamén. Känner ni Rut och Peter Baronowsky?" Inte eller det kunde dom neka till. Göran Lundberg talade om att vi var i Riga just då och att dom hade varit tillsammans med oss hela dagen.
Den äldre damen lyste upp och talade om att hon hade varit brudnäbb på vårat bröllop! Göran Lundberg svarade då bestämt: "Ja, och det var för 49 år sedan!" Den äldre damen tappade hakan. Då hon hittade den igen hade hon fått en del att fundera på.
På bilden ser du vårt bröllopsfoto tillsammans med brudnäbben, som inte var en äldre dam på den tiden. Du kanske funderar på vilken definition jag har av en äldre dam. Ja, jag tänkte mig kanske att det är en dam mellan 50 och 60 år, och även om hon naturligtvis inte är äldre än mig är hon iallafall äldre äldre än våra barn. I varje fall lite äldre.
(Den här berättelsen hade jag med i "Söndagsmorgon" för ett år sedan, men du har säkert glömt den vid det här laget, och om du inte har glömt den kan den vara värd att läsa en gång till)
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar