Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Så är vi hemma i Västerås igen. Förra söndagen skrev jag om en helg med musikkårerna i Västerås och Södertälje. Jag var inte hemma då, men normalt är jag med i Västerås musikkår nuförtiden. Det är bara det att "normalt" inte inträffar så ofta.
Jag måste erkänna en sak: Jag tycker det är väldigt roligt att vara med i en musikkår. Det är en del år sedan sist. De senaste åren har jag fått spela själv. Då Rut och jag haft mötesserier på olika håll har det ofta hänt att vi spelat tillsammans. Rut på piano och jag kornett.
Jag har spelat kornett sedan jag var åtta år. Vi hade då kommit hem från Frankrike och bodde på Lidingö. En dag kom pappa hem med en gammal kornett som han hade lånat på Templet på Östermalm. Jag minns inte att det var någon som lärde mig spela, jag tror att jag fick fundera ut själv hur man skulle göra. Ett tidigt minne från min tid som kornettist var att jag spelade en sångmelodi tillsamman med min två år äldre bror Jan. Han spelade Euphonium och han var väldigt duktig. Den sången vi spelade var "Jesu lilla lamm jag är". Det var en väldigt enkel melodi där jag inte behövde byta grepp så ofta, och så var det en mycket svårare euphoniumstämma.
Åren gick och så småningom blev jag med i musikkåren på Stockholms sjätte kår.
Jag spelade också under et antal år i Solna Brass.
Sedan flyttade vi till Norge och Jelöy Folkhögskola. Varje år tog vi emot ca hundra elever och det brukade vara ungefär en tredjedel av dem som var med i Frälsningsarmén. Både från Norge och från andra delar av världen. På skolan hade vi varje år en musikkår, så det blev en hel del kornettspelande för min del.
Två gånger i veckan hade skolmusikkåren övning på schemalagd tid (Jag fick till och med räkna in de timmarna i min lärartjänst, så jag fick alltså betalt för att spela kornett). En kväll i veckan hade vi övning med kårens musikkår och vi spelade normalt på kårens möten på torsdagskvällar och söndagsförmiddagar.
Frälsningsarméns kår i Moss var lite speciell. Det är ju vanligt i Frälsningsarmén att man byter kårledare med jämna mellanrum, men i Moss bytte man soldater varje år. Vi var några få som var med år från år, men den största delen av musikanterna och strängmusikanterna kom från årets uppsättning av elever på folkhögskolan.
Dessutom spelade jag i musikalorkestern som spelade till den stora musikal vi satt upp varje år där alla elever och lärare var engagerade.
Min huvudsakliga uppgift på skolan var att vara bibellärare, men ibland kunde jag fundera vad det egentligen var de sökte då jag blev anställd. Sökte man en bibellärare som kunde spela lite kornett, eller sökte man en kornettist som kunde undervisa lite grand i Bibeln. Det var antagligen det första för det var väl ingen som visste att jag spelade kornett då jag anställdes.
Många elever blev frälsta under de nio åren vi arbetade på folkhögskolan och vi räknade efter att 42 av våra elever senare blev officerare i Frälsningsarmén i olika länder (vi kan ha missat någon). På bilden är det minst fem stycken som senare blev officerare i Frälsningsarmén.
Den som sitter ytterst till höger på trombonraden är idag divisionschef i England.
Nummer tre på första kornettraden var elev på skolan på 1980-talet. Då vi flyttade till Norge för andra gången på 2010-talet kom han tillbaka till Jelöy för att gå på officersskolan. Idag är han kårledare i Esbjerg. De tog mer än trettio år för honom att bestämma sig för att bli officer. Men jag ska kanske inte säga så mycket om det. Han som sitter ytterst på första kornettraden blev officer då han var 65 år.
Men nu är det söndagsmorgon i Västerås. Jesus lever och jag ska ta min kornett och åka ner till kåren för att spela på påskdagsgudstjänsten.
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar