Simeon väntade
på Israels tröst. Han hade läst i Jesaja bok att trösten skulle komma. (Jes
49:13) Han hade läst att Herrens härlighet skulle uppenbaras, och att alla
skulle se den (Jes 40:5). Och han väntade. Den helige ande hade uppenbarat för
honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Herrens Messias, Israels
tröst.
Jag undrar vad
Simeon gjorde den här kvällen, bara några timmar innan härligheten skulle
uppenbaras, och Jesus skulle födas. Han väntade säkert lika mycket som många
barn i kväll väntar på att tiden ska gå så att det snart blir julafton.
Men jag tror
att Simeon ”vilade” i sin väntan, som P. Harling skriver i psalm 205 i den
svenska psalmboken. Han visste att mötet skulle ske stilla. Att han skulle få
möta Jesus − snart! Han visste att Herren såg hans stora längtan. Därför vågade
han vänta tryggt. Snart skulle dagen gry.
BÖN
Herre, tack för att
vi får vila i vår väntan på julens glädje och frid. Tack för att vi får inrikta
våra hjärtan på, och ha en förväntan att vi ska få möta dig själv, du som är
också vår tröst, under den kommande helgen. Kom helige ande och vila över oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar