När en person är i ett svårt skede i livet ska statens svar vara livshjälp, inte dödshjälp, skriver Linus Forsberg och Mikael Oscarsson.
- Debattartikel i Dagen -
Nu har frågan om dödshjälp, eller assisterat självmord, återigen aktualiserats genom att såväl Miljöpartiet som Liberalerna och Sverigedemokraterna vill utreda om och hur dödshjälp skulle kunna införas i Sverige. Även Moderaterna har en internutredning med samma inriktning.
Förespråkarna av dödshjälp pekar ofta ut gamla, sjuka och personer med funktionsnedsättning som sådana som skulle kunna ha intresse av detta. Frågan vi måste ställa oss är vad följden blir av att staten pekar ut befolkningsgrupper som det vore sanktionerat att döda. Svaret är att vi får ett samhälle där vissa människor kommer ses som mindre värda, ett kallt och farligt samhälle.
Internationell erfarenhet visar att införande av dödshjälp är ett sluttande plan. Från början säljs det in med argumentationen att det enbart ska ges till obotligt sjuka som högst har sex månader kvar att leva. I Nederländerna och Belgien har hundratals patienter med depression, autism eller demens fått dödshjälp. I de här länderna har det gått så långt att till och med barn har drabbats.
Läs mer här: https://www.dagen.se/debatt/svaga-drabbas-av-dodshjalp-1.1626806
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar