”Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör samma gärningar som förr” (Upp 2:4-5)
De kristna i Efesos var berömda för sin kärlek. När Paulus skriver till dem i Efesierbrevet, tackar han Gud för dem. Han hade hört om deras tro och deras kärlek. Tänk vilket drömläge, att som församling ha namn om sig att vara kärleksfull. Alla borde ju vilja komma till en sådan församling och vara med.
Ändå är det till församlingen i Efesos som Uppenbarelsebokens skarpa reprimand riktar sig. Herren förebrår dem för att de har övergett sin första kärlek. Vilken tragisk utveckling – från att ha varit berömda för sin kärlek till att bli förebrådda för sin brist på kärlek. Men bibelordet stannar inte vid reprimanden utan fortsätter med att visa på botemedlet. Det finns en väg tillbaka!
I början av det kristna livet lever man ofta som i ett rus av kärlek. Tänk på hur det var den gången då du var fylld av kärlek. När vi medvetet tänker på något positivt, väcks längtan efter att uppleva detta igen. Då blir det lätt att vända tillbaka till Gud och göra kärlekens gärningar igen.
BÖN
Gud, du är kärlek. Din kärlek kallar mig att leva nära dig och bli uppfylld av samma kärlek.
Förlåt mig att jag så lätt överger den första kärleken. Tack för att det finns en väg tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar