Del 2 - Den kyrka växer som bryr sig om människor i nöd

 Tillväxtfaktorer i historiens stora folkväckelser. Carl-Erik Sahlberg i boken "Miraklet S:ta Clara"

Att bry sig om dem som lider var viktigt i den första församlingen. Tidigt tillsatte man män som skulle ansvara för den sociala verksamheten (Apg 6). 

S:ta Clara fick tidigt en social profil i sin verksamhet. Man satt inte i kyrkan och väntade på att folket skulle komma in. Man gick ut där människorna fanns och betjänade dem där på många olika sätt.

Sahlberg berättar att det blev en vändpunkt i verksamheten då frälsningssoldaten Hjalmar kom in och drack kaffe. Vid kaffebordet sa Hjalmar till Carl-Erik Sahlberg: "Pastorn, jag tycker att vi båda ska gå ut på Malmskillnadsgatan och möta de prostituerade". Sahlberg slog ifrån sig och talade om sin bristande erfarenhet från ett sådant arbete. Sahlberg poängterade också faran med hallickar och narkotikapåverkade prostituerade  som kunde sticka kniven i den som kom i deras väg.

Men Hjalmar hörde väldigt dåligt och tolkade kanske Sahlbergs energiska motargument som att Sahlberg var entusiastisk till förslaget. Hjalmar avslutade samtalet med orden "Ja, då säger vi på torsdag kväll, då". Och så blev det. Hjalmar och Carl-Erik gick ut. Hjalmar i sin Frälsningsarmémössa och Carl-Erik med sin prästkrage. Det var början på S:ta Claras gatuarbete.

Sahlberg berättar vidare att efter några torsdagskvällar kom inte Hjalmar, han "dök inte upp - ungefär som en ängel, som fullgjort sitt uppdrag och sedan lämnar".

S:ta Clara fortsatte sitt arbete på gatan och på torget. Man satte upp en friggebod som man kallade "Kapell Sergel" Där Carl-Erik Sahlberg serverade kaffe och bullar.

Sahlberg avslutar kapitlet med att teologi kan uttalas på två sätt: "teologi" (läran om Gud) - och "thé och logi".

 

MINA KOMMENTARER

Sahlberg har framhållit att det sociala arbetet har en framträdande plats i den första församlingen. 

Men även i det Gamla Testamentet påminner Gud oss ofta om att vårt uppdrag är att ta hand om dem som lider. Många gånger kan vi läsa om tre grupper som behöver vårt stöd: Främlingen (invandrare), den faderlöse och änkan. " När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta."  (5 Mos 24:21-22 FB)

Dessa tre grupper av människor nämns upprepade gånger i 5 Mos 24 (vers 17+19+20+21). De representerar utsatta grupper i samhället. Främlingen, utlänningen, som har svårt att etablera sig i samhället, barn som inte har några föräldrar och kvinnor som mist sin make och sin möjlighet att försörja sig.

Gud bryr sig om dem som lider och han vill att vi ska göra detsamma. Då Gud har välsignat oss i överflöd är det lätt att glömma bort att vi måste ge välsignelse vidare och hjälpa dem som lider ibland oss. Gud ville inte att Israels barn skulle glömma detta. Kom ihåg står det två gånger i kapitlet (vers 18+22), kom ihåg att du själv led som slav i Egypten och att det var Herren som räddade dig ut ur förtrycket.

Det kanske är på den här punkten som Frälsningsarmén har profilerat sig mer än de andra kyrkorna. Hur ser det ut idag? Finns det några grupper i närheten av din kyrka/kår som Herren vill påminna dig om att din församling borde göra något för dessa människor.  

/PB

 
Du kan läsa mer om boken här: https://rupeba.se/home/#!/products/miraklet-s-0x3a-ta-clara----carl-erik-sahlberg