Tidig söndagsmorgon den 13 september

 Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra söndagen var det som vanligt friluftsgudstjänst på Djäkneberget i Västerås. Det något ovanliga vara att vi välkomnade tre nya underbefäl till kåren och att vi efter mötet hade en kårsamling under taket på dansbanan.

En av våra fanjunkare har nyligen slutat sin tjänst efter att trofast ha tjänat som fanjunkare i många, många år. En av de två nya fanjunkarna är dotter till den avgående fanjunkaren. Det är inte så att befattningen ärvs från generation till generation som man gjorde på gamle kung Davids tid, men ibland kan det bli så ändå. De två nya fanjunkarna är Fredrik och Maria, som tillsammans med Elaine bildar den nya fanjunkargruppen. Den nya ungdomsfanjunkaren heter Lukas och tar över den tjänsten efter Maria.


Det är många som säger att det är näst intill omöjligt att få unga människor att ta på sig ansvar i församlingen, men det visste tydligen inte dessa tre ungdomar. Och jag tror inte heller att Gud vet vad ordet omöjligt betyder. För Gud är allt möjligt!  

Jag kan vara konstatera att kåren i Västerås är välsignad med fantastiska underbefäl.

Under gudstjänsten predikade kårledare Arne och  musikkåren spelade.

Under veckan har Rut och jag tillbringat många timmar i bilen under en längre bilresa. Vi tycker båda om att åka bil och under de många timmarna pratar vi en hel del, sitter tysta då och då och lyssnar på gudomlig musik. Den här veckans favorit i vår bil är "Surely the Lord is in his place" (ungefär: Herren är verkligen på denna plats).

Klicka på bilden, blunda och luta dig tillbaka och låt dig omslutas av lovsången. (Klippet kommer från YouTube och det kan eventuellt bli något reklamavsnitt, men det går fort över).

Med önskan om en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky