Inför söndagen: Söndagens bibeltexter 15 november. Tema: Vaksamhet och väntan

Söndagens bibeltexter utan kommentarer. Söndagen före domsöndagen

Från Gamla Testamentet

Amos kapitel 8, vers 9-12

Den dagen, säger Herren Gud,
låter jag solen gå ner vid middagstid
och lägger jorden mörk på ljusa dagen.

Jag vänder era fester i sorg
och alla era sånger i klagan,
jag klär alla höfter i säckväv
och låter alla gå med rakat huvud,
jag sänder sorg som efter ende sonen
och låter slutet bli en bitter dag.

Ja, den tid kommer,
säger Herren Gud,
då jag sänder hunger över landet —
inte hunger efter bröd,
inte törst efter vatten,
utan efter att höra Herrens ord.

Då skall de irra från hav till hav,
driva omkring från norr till öster
och söka efter Herrens ord,
men de skall inte finna det.

Från brevlitteraturen

Filipperbrevet kap 3, vers 20-21 kap 4 vers 1

Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus.
Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig.
Stå därför fasta i Herren, mina kära bröder som jag älskar och längtar efter, ni som är min glädje och min segerkrans.

Från evangelierna

Lukasevangeliet kapitel 17, vers 20-30

Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon.
Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”
Till lärjungarna sade han: ”Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det.
Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem.
Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag.
Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte.
Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar.
Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla.
Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,
men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla.
Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.

Från Psaltaren

Psaltaren psalm 139, vers 1-18

För körledaren. Av David, en psalm.
Om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.

Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.

Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.

Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.

Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.
Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?

Stiger jag upp till himlen, finns du där,
lägger jag mig i dödsriket, är du också där.

Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,

skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.

Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,

så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus.
Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.

Jag tackar dig för dina mäktiga under,
förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom,

min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.

Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt.

Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,
väldig är deras mångfald.

Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,
når jag till slutet är jag ännu hos dig.