- Olof Edsingers blogg -
Man kan förstås träta om vad det egentligen betyder att vara ”fullkomlig” inför Gud. Är vi inte alla syndare? Men jag tror inte att det är detta som ska vara vår huvudfråga här. Visserligen skriver Johannes i ett annat sammanhang att ”Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss” (1 Joh 1:8). Men Guds ord säger också att denna sanning behöver kompletteras med åtminstone två andra perspektiv.
För det första: I Kristus är vi utan synd. Genom tron på honom får vi del av hans rättfärdighet – hans fullkomliga liv för vår skull.
För det andra: Vår kallelse som kristna är att vända ryggen till den typ av ”döda gärningar” som satte sin prägel på våra liv före omvändelsen (se Hebr 6:1). I stället för i köttet ska vi leva i den helige Andes kraft. Med aposteln Paulus ord: ”Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem” (Ef 1:10).
I Sardes verkar det så illa som att man hade missat inte bara en, utan båda dessa punkter. Majoriteten av församlingen var nämligen utan de ”vita kläder” som är en biblisk bild för den dop- eller bröllopsskrud som vi får ikläda oss i mötet med Herren. Därför ska vi notera att det avslutande löftet till församlingen skiljer sig från de övriga sändebreven: ”Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar.” I fråga om Sardes är alltså Jesu löfte defensivt: den som segrar ska slippa att gå under. Själva utgångsläget för församlingen är med andra ord att de flesta av dess medlemmar kommer att gå förlorade, och att de som inte går detta öde till mötes är att betrakta som undantag.
Läs mer här: https://olofedsinger.se/de-sju-forsamlingarna-del-6-nar-ryktet-ar-battre-an-vi-fortjanar-brevet-till-sardes/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar