Tillbakablick. Det var då det....

                                     På den tiden bodde vi i Lettland.

Söndagsmorgon den 14 november 2010

Ännu en vecka närmar sig sitt slut. Det är mitten av november och det börjar bli riktigt mörkt på dagarna. I onsdags åkte Rut och jag över till Riga andra kår för att vara med om onsdagsgudstjänsten där. Som vanligt var det fullt i lokalen och huvuddelen gudstjänstbesökarna bestod av hemlösa.

Ett tjugotal rekryter och soldater hjälpte till med allt praktiskt. Många av dem märkta av ett tidigare liv i missbruk och hemlöshet. Det är fantastiskt att se alla dessa människor som blivit upprättade till ett nytt liv. Gudstjänsterna på Riga 2 är på ryska och lyckligtvis kom en av våra favoritkadetter, Karina, ned från Officersskolan för att hjälpa oss förstå språket (vi har åtta favoritkadetter).

Den här veckan har jag börjat läsa 2 Mosebok i min dagliga bibelläsning. Jag slås igen av hur Gud ser de lidande människorna som var slavar i Egypten och hur han hör deras rop på hjälp. Guds lösning på problemet var att hitta en människa som var villig att lyda honom och att genom honom befria folket från slaveri. Gud utvalde Moses till detta.

Gud hör även idag de lidandes rop och ser deras lidande. Frågan är om Han hittar någon som vill lyda Honom och befria folket.

Moses tyckte inte själv att han var rätt person för uppdraget. Han tyckte att han inte var något. Han tyckte att han inte kunde något. Han tyckte att han saknade resurser för uppdraget.

Då sa Gud till Moses att använda vad han hade, och frågade Moses "Vad är det du har du i handen?" (2 Mos 4:2). Gud förväntade inte att Moses skulle använda det som han inte hade. Om lägger det vi har i Guds händer, kan han förvandla det till något stort och genom det förvandla människors liv.

Den här söndagsmorgonen vaknar jag upp i Frufällan i Borås. Vi håller just på med en undervisningshelg i Fristad Missionskyrka och snart är det dags för förmiddagsgudstjänsten där jag ska predika. En alldeles speciell bonus är att vi bor hos äldste sonen och hans familj och får tillfälle krama tre barnbarn som bara blir större för varje gång vi ser dem.

Efter gudstjänsten åker vi direkt upp till Arlanda för att flyga hem till Riga och en extremt intensiv vecka med tjugoårsjubileum av Frälsningsarméns återstart i Lettland efter frigörelsen. Rut brukar ofta säga att det lättar nästa vecka. Vi får se hur det blir med det.

På gudstjänsten i Fristad kommer vi att framföra lite musik från familjen. Bland annat en kornett-trio med kornettister från tre generationer. Son (10 år), far (40 år) och farfar (lite äldre än de andra).

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky
_______________
PS
Sonen är nu 20 år, sonens far fyller 50 i år och även farfar har blivit lite äldre.