”Jag känner dina gärningar. Du är vaken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm” (Upp 3:15 LB)
Idag är bibelordet hämtat från brevet till den sista av de sju församlingarna, Laodicea. Brevet är stramt hållet och varningarna är skarpa. Varningarna handlar inte bara om att de varken är varma eller kalla, utan också om att de inte förstår sin egen belägenhet. Församlingen säger att den är rik, men i Guds ögon är den ömkansvärd, fattig, blind och naken. Av sammanhanget framgår den djupaste tragiken, nämligen att Jesus står utanför församlingen och klappar på enskildas hjärtan och frågar om inte han kan få komma in. Han är inte ens med!
Men även om allvarliga varningar riktas mot församlingen och dess medlemmar lyser Guds kärlek igenom. Gud säger att det är på grund av att han älskar dem som han tillrättavisar dem (v 19), och församlingen uppmanas att visa iver och att vända om.
Gud älskar och längtar efter gemenskap med varje människa, också den som glidit in i ljumhet och den som förlorat sin iver. Han vill att den människan ska vända om. Den som vinner seger i brevet till Laodicea, är den som lyssnar och öppnar för Jesus på nytt (Upp 4:20) och lönen som utlovas är att få äta tillsammans med Jesus, en bild på djup gemenskap, och att få sitta hos Jesu på hans tron i Guds rike.
BÖN
Herre, tack för att
du varnar oss. Tack för att du vill att vi alla ska vara med i ditt rike. Tack
för att jag idag får rannsaka mitt inre och försäkra mig om att du finns med.
Och om jag känner att du inte har den plats som du borde ha i mitt liv idag,
vill jag öppna för dig och jag ber dig komma in och på nytt tända elden i mitt
inre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar