”Om du frambär ädel metall utan slagg, skall du få tjäna mig som mun.”
(Jer 15:19 b, 1917 års översättning)
Roger Green skriver i sin bok om Catherine Booth, att hon var övertygad om den viktiga och ökande betydelsen av den andliga musiken i evangelisationen. Men hon insåg också att det fanns en fara om musiken separerades från det andliga. Hon sa:
I det ögonblick man… börjar upphöja briljansen i musiken som sådan, skilt från de andliga resultaten, börjar man omedelbart att förlora kraften. Så är det med allt annat också, − möten, vittnesbörd, sånger, marscherande eller böner. Det måste finnas en kombination av det mänskliga och det gudomliga. När man separerar det mänskliga från det gudomliga upphör det att ha någon makt över själar. Glöm inte detta!
Jag tror att detta är sant också för dagens kristenhet. Vi får aldrig slå oss till ro med att mötet, vittnesbörden eller musiken var underbar. Vårt mål är att förmedla ett gudomligt budskap, − att vara ”Guds mun”. Det kan vi bara göra om vi i allt vad vi gör, har kontakt med det gudomliga och låter det mänskliga få vara underordnat det gudomliga.
BÖN
Herre låt oss vara
äkta i allt vad vi gör. Hjälp oss att inte försöka briljera i oss själva utan
upphöja dig i allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar