Inför söndagen - Söndagens texter utan kommentarer

Söndagens texter den 22 november, Domsöndagen
Tema: Kristi återkomst

Från Gamla Testamentet

Hesekiel kapitel 47, vers 6-12

Han sade till mig: ”Ser du, människa?” Han förde mig tillbaka till strandkanten.
Då jag kom tillbaka såg jag att det växte tätt med träd längs flodens båda stränder.
Han sade till mig: ”Detta vatten flyter genom landet österut, strömmar ner i Jordandalen och rinner sedan ut i havet, så att det salta vattnet där blir friskt.
Där floden rinner ut skall det vimla av liv i vattnet, fisk skall finnas i överflöd. Där detta vatten rinner ut blir allt vatten friskt. Där floden rinner ut kan allt leva.
Fiskare skall stå längs stranden, från En-Gedi till En Eglajim skall deras nät ligga på tork. Fisk av alla de slag skall finnas där, i samma överflöd som i Medelhavet.
Men gölar och dammar skall inte bli friska, de tjänar till utvinning av salt.
Längs floden, utmed båda stränderna, skall alla slags fruktträd växa. Deras blad skall inte vissna och deras frukt aldrig ta slut. Varje månad bär de ny frukt, ty de får sitt vatten från helgedomen. Deras frukt skall ge föda och deras blad läkedom.”

Från brevlitteraturen

Första korinthierbrevet kapitel 15, vers 22-28

Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus.
Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom.
Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft,
ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter.
Den siste fienden som förintas är döden,
ty 'allt har han lagt under sina fötter.' När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom.
Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.

Från Evangelierna

Matteusevangeliet kapitel 13, vers 47-50

Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det.
När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga.
Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga
och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.

Från Psaltaren

Psaltaren psalm 102, vers 26-29

En gång lade du jordens grund,
och himlen är ett verk av din hand.

De skall förgås, men du består,
de är plagg som slits ut,
du byter ut dem som kläder
och de är borta.

Men du är densamme,
dina år har inget slut.

Dina tjänares barn skall bo här
och deras barn leva trygga hos dig.