”Stå emot djävulen, och han ska fly för er” (Jak
4:7)
Som ung vuxen och
nykristen, var jag mycket rädd för att vittna. Inte för att jag var rädd för
att tala inför andra. Men jag hade ett problem. Problemet var att så fort jag
började tala om andliga saker så började jag gråta. Det tyckte jag var så
otroligt pinsamt och det höll mig tillbaka under lång tid.
Så skulle
kören, som jag var med i, ha konsert, och jag blev tillfrågad om jag ville
vittna och presentera en av sångerna, som vi skulle sjunga. Sångens ord
handlade om rädsla: Jag var så svag – jag
var så rädd. Jag ville så gärna göra det, men jag var rädd, - för jag
trodde att jag skulle börja gråta, och det var det värsta jag visste, när
predikanter och andra blev så känslosamma att det fällde tårar.
Men jag visste
att jag ville vittna om Jesus, och till slut lovade jag att säga några ord av
vittnesbörd och presentera sången. Jag minns inte om jag grät eller inte, när
jag faktiskt stod där, men jag minns mycket väl vilken vånda det var att fatta
detta beslut, för jag var tvungen att stå öga mot öga med det jag fruktade, och
säga till mig själv, till Gud och till hela andevärlden: ”Om jag kommer att gråta eller inte spelar ingen roll - nu ska jag
vittna om Jesus, med eller utan gråt”. Efter den gången har jag fått vittna
och predika i många sammanhang – och fruktan för att börja gråta har försvunnit.
BÖN
Jesus, tack för att
du använder oss även om vi är svaga och rädda. Hjälp mig idag att gå emot det
jag fruktar mest, i vissheten om att du är med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar