Tidig söndagsmorgon i Västerås den 13 augusti

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Ja, så är det ännu en vecka som går mot sitt slut. I måndags hade vi besök av min lillasyster, hon som fyllde 70 år i somras. På bild 1 kan du se min lillasyster några år innan hon fyllde 70. Hon vilar sitt huvud i storebror Peters knä. Bilden publicerades i en tidskrift för närmare 65 år sedan med bildtexten "Medan pappa predikar". 

Lillasyster hade varit i Uppsala för att vara med om barndopet för ett av sina barnbarn och var nu på väg hem till Tranås och Skruvhult.

Då vi hade ätit mat kom Rut på att Kicki fyllde år just den dagen. Kicki är en barndomsvän till oss och vi växte upp tillsammans på Frälsningsarméns sjätte kår i Stockholm. På den tiden bodde min lillasyster också i Stockholm och var med på sjätte kåren. Så vi tyckte det skulle vara fint att vi alla tre kunde ringa upp Kicki och gratulera henne. 

Vi ringde upp Kicki med bild och högtalare. Plötsligt såg vi Kicki i telefonen och vi började sjunga: "Vi är så glada idag att du är född fallera, att du är född fallera, just precis i dag." Vi kan sjunga både svagt och vackert, men nu tog vi i och sjung med våra starkaste röster. Vi ville ju inte ge en halvhjärtad gratulation.

 
Mot slutet av sången såg vi och förstod att hon satt i en buss i Stockholm och att hela bussen kunde höra den vackra sången. Efteråt skrev Kicki: "Vilken härlig överraskning jag fick på bussen! Stackars chauffören höll på att trycka på larmet."

Jag gissar att Kicki gick av vid nästa hållplats. Det är svårt att sitta kvar bland alla passagerarna och se ut som om inget har hänt, då det verkligen har hänt.

Men nu är det söndag och snart dags för sommargudstjänst vid dansbanan uppe på Djäkneberget i Västerås (Bild 2). Det blir sommarens sjätte friluftsmöte och det återstår två innan vi flyttar inomhus. Det är en perfekt plats för friluftsmöten. Är det vackert väder står vi utanför dansbanan och dom som lyssnar sitter på bänkar i parken. Om det regnar flyttar både de medverkande och åhörarna in under taket. Åhörarna får sittplatser även under tak. Det har kommit bra med folk varje gång, till och med under hällande regn. Det har varit en grupp från hornmusikkåren som spelat. Vi har varit mellan sju och tio hemmavarande musikanter som medverkat varje gång. Musikkåren har varje söndag spelat en kvart före gudstjänsten börjar. Det fungerar ungefär som kyrkklockor som annonserar att nu ska det hända något på Djäkneberget. 

Idag kommer vi att spela en marsch som innehåller sång 562 i Frälsningsarméns sångbok. Sången är kanske lite ålderdomlig, den skrevs i slutet av 1800-talet, men innehållet gäller även idag. Här kommer en del av sången:

Vers 3
För mig han på Golgata blödde,
gav livet på korsträdets stam,
för mig har han öppnad den källa
som blodröd ut såren bröt fram.
På mig han nu väntar i himlen
att se mig där helig och ren.
Han lovat att aldrig mig lämna,
nej aldrig, aldrig allen.

Kör:
Nej, aldrig allen!
Nej aldrig, aldrig allen!
Han lovat att aldrig mig lämna,
nej, aldrig, aldrig allen.

Just då jag skriver detta kommer jag ihåg något som min pappa (han som predikar utanför bild 1) brukade berätta:

"Templet i Göteborg låg på den stora gatan i Göteborg som gick under namnet Allén. På den tiden hade man alltid annonseringen i ortens dagstidning. Templets annonser avslutades med devisen ´Strömmen går till Allén´. 
Efter att Hisingskårens ledare läst det några gånger avslutade han Hisingskårens annons med orden: ´Strömmen går till Hinsingskåren. Nej aldrig Allén´." Dom hade tydligen humor redan på den tiden.

Under sommarmötena har vi följt Svenska kyrkans predikotexter och det har varit olika predikanter varje söndag och alla har varit medlemmar i Frälsningsarmén i Västerås. Du kan se annonsen för dagens möte här (Bild 3). Om du finns i närheten av Västerås är du också välkommen.

Med önskan om en välsignad ny vecka för dig och mig
Peter Baronowsky