Tidig söndagsmorgon i Örnsköldsvik den 24 november 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra söndagen var vi på förmiddagsgudstjänst på Frälsningsarmén i Moss i Norge (Bild 1). Det har varit vår hemkår i sammanlagt 13 år. Först nio år på 1980-talet och sedan fyra år på 2010-talet. 

Temat för gudstjänsten var "Riv ned murarna" och jag tänkte för mig själv "finns det fortfarande murar som inte är nedrivna". Vi lever i ett samhälle där man inte vill uppleva murar av regler som talar om hur vi ska leva. Normkritik är ett vägledande ord för många.

Men murar kan ses på två sätt. Å ena sidan är de ett hinder som står i vägen för mig att göra det jag vill. Å andra sidan är murarna ett skydd för det som finns utanför. 

I Bibeln kan vi läsa om hur murarna kan vara en del av en andligt höjdpunkt. Både då de rivs och då de byggs. Murarna runt Jeriko rasade då Guds folk gick runt murarna dag efter dag. Då murarna till Guds tempel började byggas efter fångenskapen i Babylon var det en stor andlig höjdpunkt som inte lämnade någon opåverkad.

Efterhand som gudstjänsten fortskred blev jag lugnad om vilka murar som skulle rivas. Det handlade om våra tankar: "Ty de vapen jag brukar i min kamp hör inte denna världen till utan får kraft av Gud att bryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud, jag gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus" (2 Kor 10:4-5).

Det finns alltså murar vi ska riva ned och andra vi ska söka skydd bakom för att inte hamna vilse. Det ser ut som det svåra i våra dagar är att veta vilka murar vi ska riva ned och vilka vi ska vårda.

Efter förmiddagsgudstjänsten i Moss körde vi österut till Sverige och under veckan hann vi med mentorsbesök i Värmland, Dalarna och Norrland.

På fredagen kom vi fram till Örnsköldsvik där vi undervisar på Distansbibelskola Norr.

På väggen på kåren i Örnsköldsvik satt en bild från kårens nyblivna vänskapskår i Lettland. På bilden ser vi Ilona och Dmitrij med familj, två av officerarna som ordinerades till frälsningsofficerare i Lettland då vi bodde där. Dom är nu kårledare på kåren i Saldus som vi var med och öppnade under tiden i Lettland (bild 2).

Under helgen i Örnsköldsvik fick vi möta en grupp deltagare som var superhungriga att lära sig mer från Guds ord. Det var en stor inspiration för oss att möta dem (bild 3).

Nu är det söndag morgon och snart dags att gå till förmiddagsgudstjänsten på kåren i Örnsköldsvik. Jag ska tala och kåren ska välkomna fyra nya medlemmar. Sedan bär det av söderut och hem till Västerås.

Ha en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky