Tidig söndagsmorgon i Västerås 10 november 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Nu är det söndag igen. Det sägs att tiden går fortare då man blir äldre, men det kan ju inte jag veta så mycket om, för jag har ju inte blivit äldre ännu. I varje fall inte om man jämför med Moses. Han var ju åttio år då han fick sin kallelse från Gud. 

En personlig höjdpunkt under veckan var bibeldagen på Västerås kår. Rut och jag hade fått som tema "Den yttersta tiden och Jesu återkomst". Det var bibelundervisning från 10.00-16.00 med korta avbrott för kaffe och lunch. Där fick vi ta fram Bibelns undervisning om Jesu återkomst, vedermödan, uppryckelsen, tidens tecken och mycket mer som hör ihop med den sista tiden. 

Jag tycker att det är underligt att det i våra dagar predikas och undervisas så lite om Jesu återkomst och den sista tiden. Det är ju faktiskt det ämne som Nya Testamentet talar mest om. Jesus gör det ständigt i evangelierna. Paulus har det med i de flesta av sina brev och i några brev är det till och med huvudämnet. Petrus undervisar om det och i några brev är det huvudämnet. Johannes talar om det i sina brev och Johannes uppenbarelse handlar om den sista tiden. Jakob har bara skrivit ett brev, men återkommer till ämnet om den sista tiden flera gånger i sitt brev. Judas (inte han som förrådde Jesus) har skrivit ett enda kapitel i Bibeln och i det kapitlet handlar flera av verserna om den sista tiden.

Så frågan kvarstår: Varför talar vi så lite om det som Nya Testamentet tar så mycket om. Om det var viktigt för den Helige ande att inspirera så många att tala så mycket om det borde det vara högaktuellt även idag. 

Men den här helgen fick vi i alla fall ägna både lördagen och söndagen åt Jesu återkomst.

Jag har haft förmånen att under många år predika och undervisa om den yttersta tiden och jag har fått se att budskapet kan vara livsförvandlande om man presenterar det som det var tänkt i Bibeln, som ett tröstbudskap och inte som ett skrämselbudskap (1 Tess 4:18).

Hösten 1979 var vi nyinflyttade på Jelöy Folkhögskola i Norge. Jag ansvarade för bibellinjen och de övriga linjerna var musik, socialkunskap, datakunskap, slöjd och Collegelinjen. En vecka på höstterminen la vi upp till en temavecka, där alla eleverna fick välja ett annat ämne än sitt linjeval att fördjupa sig i. Det ämne jag inbjöd till var "Endetiden" (Ändens tid på svenska). Jag tror det var 15-20 elever som valde mitt ämne. Under en hel veckas tid läste vi bibelprofetior och fördjupade oss i Bibelns undervisning om den sista tiden. Bland de elever som hade valt mitt ämne fanns en ishockeyspelare från Stjernen i Fredrikstad. I likhet med flera andra i gruppen var han inte kristen. Det var han som på lördagen fick i uppdrag att redovisa för hela skolan vad vi hade arbetat med under veckan. Så kom lördagen och den ena gruppen efter den andra redovisade. Så var det ishockeyspelarens tur. Han ritade ett stort tidsschema på tavlan inför de ca 100 eleverna och alla lärarna. Då han hade berättat färdigt slutade han med orden "Då vi nu vet vad som kommer att hända är det bäst att för oss var och en att vi tänker igenom vår situation". Och det gjorde han. Samma kväll tog han emot Jesus!

Tillbaka till Västerås och bibelhelgen. Efter lördagens undervisning åkte vi ganska direkt till Uppsala. Västerås musikkår skulle medverka på Evangelistfondens årliga prisutdelning på kåren i Uppsala. De tre pristagarna i år var Linda Bergling (Årets hedersevangelist), Sebastian Stakset (Årets evangelist) samt Life Mission (Årets Organisation). Läs mer här: http://www.evangelistfonden.se/

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka till kåren i Västerås och avslutningsmötet på bibelhelgen. Jag kommer att tala om hur vår spelplan ser ut som kristna. Det är viktigt att veta hur spelplanen ser ut både i livet och fotboll. I fotboll är det viktigt att veta var man ska göra mål och var man ska hindra att det blir mål. Man måste veta vilka som är medspelare och vilka som är motspelare. Mellansonen är fotbollslärare på Jelöy folkhögskola i Norge. Hans flickor började spela fotboll tidigt i livet, men då jag skulle komma och titta då de spelade match såg det ut som om dom inte alltid var så intresserade av matchen. De stod ofta och pratade med varandra då bollen var långt borta. För att råda bot för det sviktande intresset för matchen hade ledarna infört en del regler som flickorna måste hålla sig till. Jag kommer inte ihåg alla, men jag kommer ihåg att en regel sa att man inte fick hjula under matchen även om bollen var långt borta och man fick inte gå och hålla varandra i handen. Då jag låg och tänkte på det tidigt i morse slog mig plötsligt tanken om kan det vara så illa med Sveriges kristenhet i dag. Är vi ointresserade av "matchen"? Håller vi på med olika sysselsättningar som kan vara trevliga men som inte hjälper till att nå målet?  

Om det är viktigt att veta hur spelplanen ser ut i fotboll så är det ännu viktigare att känna till den spelplan vi har som kristna då vi börjar närma oss denna tidsålders slut. Det är många som har försökt att förutsäga datum för Jesu återkomst, men en sak vet jag säkert: Vi har aldrig varit närmare än nu.

Ha en välsignad vecka

Peter Baronowsky