Bibelläsning: Andra Krönikeboken 20
Läs bibeltexten här
"Vi står maktlösa mot denna stora skara som kommit emot oss. Vi vet
inte vad vi skall göra, vi riktar våra blickar mot dig.” (2 Krön 20:12
Bibel 2000)
Moabiterna, Ammoniterna och Meuniterna kom för att angripa Josafat (vers
1). Joshafat gjorde en analys av situationen och kom fram till att hans folk
inte hade en chans mot denna överväldigande armé. De var helt enkelt maktlösa
(vers 12).
I sin maktlöshet vände de sig till honom som har all makt. De riktade sin blick
mot Herren (vers 12).
När det var dags för det stora slaget började de att jubla och lovsjunga (vers
22). Då lovsången började hjälptes fienderna åt att förgöra varandra (vers 22).
Då Joshafat och hans här kom upp på kullen där de kunde se ut över dalen där
striden skulle ha stått, fanns det inga fiender kvar.
Har du upplevt maktlöshet i ditt liv? Kan det vara för dig som det var för
Joshafat och hans folk "Vi vet inte vad vi ska göra" (vers 12)?
Gör som Joshafat. Rikta din blick mot Herren.
När de började jubla och prisa Gud, skedde förändringen.
Lösningen finns inte i problemen. Lyft din blick och börja prisa Gud för hans
makt och storhet. Du kan också få uppleva att när du börjar jubla och prisa
Guds, då sker förändringen också i ditt liv!
- Mannakorn att tugga på under dagen: Jag får också lyfta min
blick och lovprisa Herren.
_________________
Innehåll:
- Vers 1-30
Joshafat besegrar sina fiender genom lovsång och Herrens ingripande.
- Vers
31-37
Slutet av Joshafats regering
Kommentar:
Moabiterna och Ammoniterna hörde hemma öster om Jordanfloden och Döda Havet. Deras arméer hade gått söder om Döda Havet och var på väg norrut mot Jerusalem. Då Joshafat nåddes av budet om att fiendehärarna var på väg mot Jerusalem hade de kommit ända till En-Gedi på Döda Havets Västra strand (vers 2).
Joshafat samlade då Juda till ett nationellt bönemöte med fasta. Joshafat ber trosvisst att "om något ont kommer över oss...vill vi ropa till dig ur djupet av vårt hjärta, och du ska då höra och hjälpa" (vers 15).
Under bönemötet kommer ett profetiskt budskap om att striden inte är deras utan Herrens, de ska bara stiga fram och stå stilla och se på Herrens frälsning (vers 17).
Då de skulle ställa upp till strid var det sedan inte krigarna som stod i främsta ledet. Längst fram ställde Joshafat manskören och i det ögonblicket manskören började sjunga och prisa Herren, blev det oenighet i fiendehären och de började förgöra varandra utan att Joshafats här behövde göra någonting. Efter att Joshafats här hade tagit krigsbyte samlades de i Berakadalen som betyder lovsångsdalen för att tacka Herren (vers 26).
Joshafat följde sin far Asas väg och gjorde det som var rätt i Herrens ögon (vers 32), Men han avskaffade inte offerhöjderna och han ingick handelsförbund med Nordriket som levde i ogudaktighet (vers 33-26). Vi har tidigare läst att Joshafat avlägsnade offerhöjderna (17:6 och 19:3), men tydligen fanns det fortfarande kvar offerhöjder. Handelsförbundet med Nordriket gjorde Herren om intet och skeppen led skeppsbrott (vers 37).
Joshafat regerade mellan 872-848 f.Kr.
Till eftertanke:
Då Joshafat insåg att han var chanslös att klara av situationen vände han sig i bön till Herren och deklarerade trosvisst att Gud både kunde och ville hjälpa landet i den svåra situationen.
- Hur handlar jag då jag hamnar i hopplösa situationer?
Det var då lovsången satte igång som Herren gav seger till sitt folk.
- Viken plats har lovsången i min relation till Herren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar