Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Veckan började med att bearbeta alla minnen från helgen i Nässjö. Jag vill bara gratulera kåren i Nässjö för det fina arrangemanget och att man lyckades fylla gudstjänstlokalen med deltagare från norra Småland och många andra platser.
På måndagsmorgonen fick vi bilder från Norgefamiljens sportlov i "hytten" på Valdres. Lillebror till höger på bilden är tre och ett halvt år gammal. Nytt för i år är att han lärt sig svänga i nedförsbackarna. Han kan dessutom åka släplift uppför backarna utan hjälp. Med på bilden ser vi också lillebrors två storasystrar.
Under veckan har vi också haft ett antal mentorssamtal med officerare i Sverige.
På torsdagseftermiddagen fick vi tillfälle att åka till storstan och träffa Stockholmsfamiljen som har döttrar i ungefär samma åldrar som Norgefamiljen. Det var länge sedan sist och det verkar som om de hann växa en bra bit mellan varje gång vi träffas. Eller kan det möjligtvis vara så att jag har börjat krympa. Jag får väl säga som Johannes sa om Jesus "Han ska bli större och jag mindre" (Joh 3:30).
Helgen har vi tillbringat hos Norgefamiljen. Då fick vi ännu en gång sova över i ett likadant hus som vi bodde i först nio år på 1980-talet och sedan fyra år mellan 2013 och 2017. Mycket har förändrat sig, men utsikten över Oslofjorden är densamma.
Med önskad om en välsignad ny vecka. Vi fortsätter att be för Ukraina!
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar