- Från Olof Edsingers blogg -
Efesos var vid den här tiden Mindre Asiens största stad. Det var
också platsen för en av urkyrkans viktigaste församlingar. Troligen hade
den grundats av missionärsparet Prisca och Aquila, och hade därefter
sett prominenta andliga ledare som Paulus, Timotheos och aposteln
Johannes passera revy.
Kanske hade det på så sätt smugit sig in en självbild av att ”det är vi som har det”? I så fall ska den inledande presentationen av Jesus tolkas både som en uppmuntran och som en markering: ”Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som vandrar bland de sju ljusstakarna av guld.” Det är Jesus och ingen annan som har församlingarna och deras öde i sin hand.
Klart är att de troende i Efesos får både ros och ris av sin Herre. Om vi börjar med det positiva har de troget bevarat Jesu lära. När Paulus höll sitt avskedstal till församlingens äldste sa han: ”Jag vet att när jag lämnat er ska rovlystna vargar tränga in bland er, och de kommer inte att skona hjorden. Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida. Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar” (Apg 20:29–31).
Dessa ord hade man uppenbarligen lyssnat till. Och ändå var det något som fattades: Man hade övergett sin första kärlek. Vad menas egentligen med detta? Det vore olikt Nya testamentet att i första hand syfta på en känsla. Mer troligt är därför att det handlar om den hängivenhet och överlåtelse som från början satte sin prägel på gemenskapen. Kanske hade renlärigheten blivit en avgud, som riskerade att hålla både Herren och andra människor på distans?
Läs mer här: https://olofedsinger.se/de-sju-forsamlingarna-del-2-nar-karleken-har-gatt-forlorad-brevet-till-efesos/
Du kan läsa del 1 här: http://rupeba.blogspot.com/2020/10/herren-talar-till-sin-kyrka.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar