”Han skall döpa er i helig Ande och eld.” (Luk 3:16)
Det var bara några veckor sedan han hade blivit frälst. Nu skulle han följa med oss ut och ha möte på den plats där han var född och uppvuxen. Hans föräldrar var inte kristna, men hans farfar var med i församlingen som vi skulle besöka. Bibelundervisningen i gudstjänsten handlade om att vi som kristna måste vara fyllda med den helige Ande – Jesu ande – och att detta var en möjlighet för varje kristen. Israels folk hade två vatten att passera – Röda havet och Jordan, innan de kom in i löfteslandet där Gud skulle förse dem med allt gott. Samma princip finns i kristenlivet där Röda havet representerar frälsningen och Jordanfloden representerar dopet med den helige Ande. Sådan var undervisningen. Vi hade haft en inbjudan, och många människor hade kommit fram och bett om att få del av välsignelsen.
Nu satt vi i bilen på väg hem. Han satt i baksätet och var mycket dämpad. Vi stannade för att köpa korv, men han ville inte ha. Till slut frågade vi varför. Då sa han: ”Jag borde ha gått fram”. Vi sa: ”Det löser sig vi kan tala mer om det nästa vecka – då kan vi be om att du ska få bli döpt med den helige Ande – här är lite litteratur, studera den”. Han sa de förlösande orden på klingande norska: ”Jeg skjönner ikke vitsen med å vente”. Han hade rätt. Där och då bad vi att han skulle bli fylld med den helige Ande. Undret skedde, och ledd av den helige andes kraft, har denne man nu fått vara ett starkt vittne för Jesus under snart tretti år.
BÖN
Herre, det finns ingen poäng med att skjuta upp det som du säger till oss att göra. När du kallar mig idag vill jag gå genast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar