UTMANINGEN 5 okt - 1 Kung 8

 HERRENS HÄRLIGHET

Bibelläsning: Första Kungaboken 8
Läs bibeltexten här

"Och det hände att när prästerna gick ut ur helgedomen, uppfylldes HERRENS hus av molnet, så att prästerna inte kunde stå och göra tjänst på grund av molnet. Ty HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS hus."  (1 Kung 8:10-11 FB)

Då de mänskliga ansträngningarna var över, då folket hade gjort sitt vid tempelbyggandet. Då fylldes Templet av Guds härlighet på ett så mäktigt sätt att prästerna inte längre kunde göra tjänst.

Ofta kommer vi inte längre än till de mänskliga ansträngningarna. Och ibland kanske vi är så upptagna av vår egen prestation att vi inte märker, eller ens frågar, efter Herrens närvaro.

Vissa gånger kan vi vara så imponerade över andra människors framträdanden, så att det fångar hela vår uppmärksamhet.

Men, ibland kan vi få uppleva det. Kanske i avslutningen av en gudstjänst. Alla medverkande har gjort sitt. Alla sånger är färdigsjungna. Alla ord som ska sägas är sagda. Några har kanske gått fram för förbön, andra bara står där i tillbedjan.

Ingenting händer.....och så plötsligt fyller Guds härlighet templet. Ingen vill gå hem. Ingen tittar längre på klockan. Det är Guds härlighet som fyller Templet.

- Mannakorn att tugga på under dagen: Hjälp mig Herre att fokusera på Dig och Din närvaro och inte bara betrakta andra människors verksamhet.

_________________

Innehåll:
- Vers 1-13
Arken förs in i Templet

- Vers 14-21
Salomos tal
- Vers 14-53
Salomos bön
- Vers 54-66
Invigning och glädjefest

Kommentar:
Nu var Templet byggt. Allt var förberett. Nu bär prästerna in Herrens förbundsark i det Allra Heligaste rummet (vers 6). Hela idén med Templet var Herrens närvaro. I arken fanns de två stentavlorna, Guds Ord, det som Herren talat.

I förbindelse med att arken bars in fylldes hela Templet med Guds härlighet. Salomo ber till Gud (vers 22-54). Han tackade Gud för att han nu hade uppfyllt sitt löfte. Han ber också om Guds framtida förlåtelse för sitt folk. Salomo ber också en profetisk bön om att folket i framtiden kommer att bli besegrat och bortfört, och han ber att då folket vänder om till honom ska Herren låta folket "komma tillbaka till det land som du har gett deras fäder" (vers 34). Denna bön gick i uppfyllelse både efter den babyloniska fångenskapen 537 f.Kr. och 1948 då staten Israel uppstod efter att inte existerat under nästan 2000 år.

När Salomo hade bett denna bön "reste han sig från Herrens altare där han legat på knä med händerna lyfta mot himlen" (vers 54).

Till eftertanke:
"Ofta kommer vi inte längre än till de mänskliga ansträngningarna. Och ibland kanske vi är så upptagna av vår egen prestation, eller andras prestationer, att vi inte märker, eller ens frågar, efter Herrens närvaro".
- Hur stämmer detta med din egen erfarenheter av gudstjänstlivet?