Tankar i Corona-tider

Förra veckan deltog jag i en officerskurs, NLDI. På fredagen avslutades kursen med en andakt av Kati Kivestö från Finland. Här får du ta del av den andakten:

Detta budskap gäller inte bara vår armé som helhet. Det är också ett personligt budskap. Vi har stoppats mitt i alla våra rutiner och schemalagda aktiviteter. Vad ska jag göra? Är jag på rätt plats? Vilka prioriteringar har jag? Vart (och till vem) vänder jag mig i denna situation? Då min kalender inte längre är fulltecknad, hur mycket tid tillbringar jag med Gud? Och vem är det som sitter på tronen i mitt liv.

Vad jag har lärt mig kan sammanfattas i några enkla regler som vi har lärt oss under Corona-tiden. För mig blir de en påminnelse på vad jag tror Gud vill säga till oss i denna situation.

För det första – HÅLL AVSTÅND
Vi har lärt oss att social distans är ett skydd för oss. Kanske måste vi hålla tillräckligt avstånd för att se saker från rätt perspektiv, och kunna lyssna uppmärksamt. Då Jesus var mycket upptagen, gick han till en avskild plats för att tillbringa privat tid med sin far. Då han gett mat till 5000 människor, var han verkligen upptagen och mitt i sitt arbete. Då sände han iväg sina lärjungar för att klättra upp på berget för att använda tiden för att be ensam. Prioriterar jag rätt? Hur mycket tid tillbringar jag tillsammans med Honom? I Bergspredikan kapitel 6 talar Jesus om dessa prioriteringar. Han ber människorna att inte oroa sig så mycket för sina nödvändiga livsbehov – mat, kläder med mera. Eller till och med Covid. Han säger: Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också (Matt 6:33).

För det andra - ANSIKTSMASKERNA

En av mina vänner arbetar med barn som har problem med sin kommunaktion. Personalen har bestämt att de ska använda genomskinligt plexiglas, för att ansiktsmaskerna gör det svårt att kommunicera budskapet. I Gamla Testamentet kunde inte människorna se en helig Gud ansikte till ansikte. De var tvungna att täcka sitt ansikte, eller skydda sig på annat sätt. I Tabernaklet hade man ett förhänge som skilde människorna från det allra heligaste, från Guds närvaro. Ett täckt ansikte – ansiktsmasken – var en beskrivning på hur människorna inte kunde förstå budskapet från Gud. Men i Nya Testamentet har Jesus öppnat en väg direkt till Guds närhet. I mötet med Gud behöver vi inga ansiktsmasker. “Och alla vi som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden” (2 Kor 3:18). Vad gör jag då jag kommer till Honom? Försöker jag, på grund av Covid, gömma mig bakom min ansiktsmask i mötet med Gud, eller ser jag på Honom med avtäckt ansikte och låter Honom se vad som finns i mitt hjärta? Då jag på grund av Covid gömmer mig för människor bakom min stängda dörr, stänger jag in Gud med mig eller är han utanför min dörr?

För det tredje: HANDRENGÖRING

Vad sker då jag ser Gud med avtäckt ansikte, utan ansiktsmask? Vår officersskola flyttade i augusti tillbaka till våra gamla lokaler, som vi lämnade tre år tidigare. Det hade samlats mycket damm och smuts under de åren. Jag gjorde rent och det såg ganska bra ut ända till jag skulle tvätta händerna innan jag gick hem. Plötsligt blev vattnet nästan svart. Jag ser inte alltid smutsen som samlas i mig förrän Gud startar sin reningsprocess i mig och Hans Helige Ande arbetar som tvål – eller som handrengöring – och rensar mig från allt som är skadligt. I Psalm 51:12-14 finner vi en bön: ”Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig inte från ditt ansikte och tag inte den Helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få jubla över din frälsning och håll mig uppe med en villig ande”.

 

Så är – eller har – Covid blivit en förbannelse eller välsignelse för dig? Använder du dig av hjälpen från säkerhetsavstånd, ansiktsmask och handrengöring i ditt andliga liv? Gud ger oss ett avbrott med mening. Allt han gör, gör Han med en avsikt. Han är alltings centrum. Och Han är där och väntar att vi ska komma till Honom med ett öppet hjärta. Inte klagande, som Israel i öknen, utan förtröstande på Honom.