”Men Jesus sa till kvinnan: Gå i frid. Din tro har hjälpt dig.” (Luk 7:50)
Vi promenerade utmed vattenbrynet
på den lilla skogstjärnet. Det var alldeles stilla i luften och vattenytan låg
verkligen som en spegel. Allt andades ro och djup frid.
Tanken gick till Samuel Logan
Brengle som i en av sina böcker beskriver vad som hände när han hade fått
uppleva andedopet, eller det som han kallade för ”den andra välsignelsen”.
Livet och omständigheterna runt honom hade naturligtvis inte förändrats. Men,
säger han, efter den upplevelsen var ”lågvattenmärket” i hans liv fullkomlig frid.
Tänk att ha det så, att när man är
på botten, så kan man ändå uppleva fullkomlig frid. Det kan bara den göra, som
har en fast tro på Guds allmakt och nåd. Som David – när han utbrister i den
23:dje psalmen: Herren är min herde. Det fattas mig ingenting. – Det är
fullkomlig frid! Och vi kan också få leva i den friden om vi bara har blicken
stadigt fäst på Jesus.
BÖN
Herre tack att jag
får vara trygg i dag och leva i din frid. Tack att jag får flytta mitt fokus,
från bekymmer och oro till din allmakt och nåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar