UTMANINGEN 27 februari: Psalm 26 och 27

Psalm 26 - ATT LYFTA BLICKEN

Bibelläsning: Psalm 26
Läs bibeltexten här

"Jag vill... höja min röst till tacksägelse och förkunna alla dina under." (Ps 26:6-7)

Psalmisten har hamnat i svårigheter, men hävdar att han är oskyldig. (vers 1 och 11).

Även om psalmen kretsar omkring psalmistens behov av att bedyra sin oskuld, sätter han inte sin tillit till sig själv utan till Herren (vers 1) och Herrens nåd (vers 3).

Mitt i psalmen "lyfter" bönen. I stället för att se på sig själv, situationen och omständigheterna, lyfter han blicken och går över i tacksägelse för vem Gud är och för vad Gud gör.

Det är så lätt att vår bön fastnar i problemen som omger oss. Det är befriande att lyfta blicken och se på Herren, tacka Honom för vem Han är och tacka Honom för alla Hans under i mitt liv.

Mannakorn att tugga på under dagen: Hjälp mig Gud att lyfta blicken och se det som händer ur ditt perspektiv.

Kommentar:
Vers 1-3

David ber att Herren ska döma honom och granska hans liv. Det gör han med frimodighet eftersom han litar på Herren (vers 1) och på Guds nåd (vers 3).

Vers 6
Men för att leva i Guds nåd måste David ständigt låta Gud rena honom. Han skriver att han tvättar sina händer.
Nya Testamentet talar om vårt ständiga dagliga behov av förlåtelse och rening: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet” (1 Joh 1:9).

Vers 12

Då vi litar på Guds nåd och tvättar oss med förlåtelsens tvål får vi på samma sätt som David uppleva att ”Min fot står på säker mark”. 

Psalm 27 - FÖR VEM SKULLE JAG VARA RÄDD?

Bibelläsning: Psalm 27
Läs bibeltexten här  

"HERREN är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd?" (Ps 27:1)

Om vi verkligen kan låta Herren vara vårt ljus och vår frälsning behöver vi inte frukta något.

Hebreerbrevet uttrycker det på liknande sätt:
"Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig. Därför kan vi frimodigt säga: Herren är min hjälpare, jag skall inte frukta. Vad kan en människa göra mig?" (Heb 13:5-6)

”Därför" är ett svar på frågan "varför". Varför kan jag frimodigt bekänna att Herren är min hjälpare? Varför behöver jag inte frukta? Därför att Gud har lovat att aldrig överge mig, behöver jag inte frukta. Därför att Gud har lovat att aldrig överge mig kan jag frimodigt bekänna att Herren är min hjälpare, mitt ljus och min frälsning.

Psalmistens enda begäran är att få leva i Guds närhet. Låt det också vara vår bön till honom som är vårt ljus och vår frälsning.

Mannakorn att tugga på under dagen:
Herren är mitt försvar.

Kommentar:
Vers 6
David talar här om sin önskan att söka Herren i hans Tempel. På Davids tid fanns inget Tempel i Jerusalem. David kan kanske syfta på Tabernaklet med Herrens ark som fanns i Gibeon, eller också tänkte han på det Tempel Salomo skulle bygga och som David förberedde under sitt liv. Mest troligt är nog att David syftar på att vara i Herrens närhet då han uttrycker sin längtan att leva i templet.

Vers 14
David visste av egen erfarenhet vad det innebär att vänta och hoppas på att Herren skulle gripa in. David blev smord till kung vid sexton års ålder, men kom inte till makten förrän han var trettio år. Långa perioder jagades han av Saul och senare också av sin son Absalom.