Jag återkommer ofta till en scen i författaren Kristian Lundbergs bok Gud är inte ett främmande namn. Under behandlingen för sitt missbruk får han djup existentiell ångest och får rådet att söka upp en andlig rådgivare. Kristian Lundberg vill bara en enda sak – bli löst från sin djupa känsla av ångest och skuld. I det anonyma rummet med ett kors på väggen säger han till prästen: ”Det känns som om jag har kränkt hela skapelsen.” Och får till svar: ”Ja, det är vad du har gjort. Det finns en skuld. Du har brutit någonting som borde ha fått vara helt.”
Svaret blir livsavgörande för Kristian Lundberg – för att han blir tagen på allvar och för att det ger honom svar på hur han kan leva nu: ”Det finns skuld. Trösten i det är att där det finns skuld finns det möjlighet att sona. Nåden är konkret. Hoppet är konkret.”
Läs mer HÄR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar