Rut Baronowsky: Resan in leder ut

Rut Baronowsky, Frälsningsarmén

Detta är del tre i Dagens sommarserie där erfarna förkunnare delar sin vision för kyrkan. Dagen 18 juli 2017

Jag drömmer om en kyrka som vänder tillbaka till sin grund

 

Kyrkan har sin sanna identitet inom sig. Ordet och livet finns tillgängligt för alla. Men precis som Hagar i Gamla testamentet höll på att dö av törst i öknen, trots att vattenkällan fanns alldeles i närheten, lever kyrkan i dag ofta som om vattnet inte finns. Vi kämpar på i egen kraft tills vi stupar av uttorkning. Liksom Hagar får vi be Gud att han öppnar våra ögon så att vi ser och vänder åter till det enda som kan släcka vår törst.

Jag drömmer om en kyrka som vänder tillbaka till sin grund, det levande Guds ord; en kyrka som reser inåt mot sina rötter för att återfinna kraften att gå ut.

Jag drömmer om en kyrka som både tror att Jesus är svaret för vår värld och som vågar förkunna denna sanning till en värld som håller på att rasa samman av syndens konsekvenser. Ja, syndens konsekvenser! Synden drabbar ju inte bara den som syndar, men alla som finns runt omkring: familj, vänner, församlingen. Hela kristenheten skadas när jag begår en synd. Jag blir förlåten, men vem kan städa upp syndens konsekvenser?

Jag drömmer om en modig kyrka som vågar stå för en tro som underordnar sig Guds Ord.

Jag drömmer om ett heligt folk; en kyrka som inte väjer för ord som synd och dom men känner förlåtelsens kraft; ett folk av förlåtna syndare som noggrant aktar sig för att synda igen.

Jag drömmer om ett rent folk, som återspeglar Guds härlighet liksom sandkornen på stranden en solig sommardag reflekterar solen, ett folk som låtit sig förvandlas av hans kraft. ”Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor på himlen när ni håller er till livets ord” (Filipperbrevet 2:15–16).

Jag övertygad om att den kristna kyrkan sitter inne med svaret för vår värld i dag, men vi står inför en David och Goliat-kamp där kyrkan är tillbakaträngd, hånad och förtryckt av denna världens jättar. Vi måste återerövra en Davidattityd som inte ser David i förhållande till Goliat, men Goliat i förhållande till den levande Guden.

Jesus säger ”stanna till dess ni har blivit beklädda med kraft ifrån höjden”. Jag drömmer om en kyrka som vågar vänta på och lita mer på den helige Ande än på mänsklig kraft, en kyrka som går in i Guds närhet för att kunna gå ut i hans kraft; en kyrka som vågar förkunna att Jesus är vägen, sanningen och livet; en kyrka som tror på sin egen tro!

Västvärlden ska än en gång låta sig påverkas av kyrkan och fler ska möta Jesus, om Bibelns sanning frimodigt proklameras av heliga människor, av ett folk som lever i världen men inte av världen, av ett folk som har gjort Jesus till sin Herre.

”Visa världen en sann, levande, självförsakande, arbetande, kämpande, triumferande kristendom och världen ska påverkas av den, men allt som inte når upp till denna standard ska de vända sig bort ifrån och spotta på”. (Catherine Booth i ”Angripande kristendom”.)

Rut Baronowsky