Förra veckan avslutades med konfirmationsfest på Jelöy i Norge. Konfirmation i Norge är något stort. För vår del började konfirmationsfirandet för Lukas på lördagen med stor middag för de närmaste (ca 50 personer). För cirka 15 år sedan hade jag barnvälsignelsen för Lukas. Rut fick senare äran att "barnvälsigna" Lukas lillebror Theo, men han har en hel del år kvar till sin konfirmation.
Föräldrarna heter Hans och Liv-Bente Nilsson och vi har en lång historia tillsamman med familjen Nilsson. Först umgicks vi en hel del med Hans föräldrar då vi var med på Stockholms sjätte kår. Hans pappa, Gunnar Nilsson var ansvarig för allt ungdomsarbete för Frälsningsarmén i Sverige. Gunnar ordnade bland mycket annat en en veckas resa med ett evangelisationsskepp i Mälaren. Där deltog Rut och jag tillsammans med en grupp från ungdomskören "Det Nya livet".
Under tiden på Stockholms sjätte kår var Rut ledare för juniorsoldaterna och en av juniorsoldaterna var Hans Nilsson.
Många år senare kom Hans som elev till Jelöy Folkhögskola. Orsaken till att Hans åkte till Norge för att gå på folkhögskola var troligen för att han kände oss och vi var lärare på skolan. Hans storasyster Lotta tidigare kommit till oss som elev.
På den tiden var det ordning och reda på folkhögskolorna. Kvart i tio varje kväll gick en av lärarna tillsyn från internat till internat. Där väntade internatets ordningsman och rapporterade att alla eleverna var inne och läraren kontrollerade att de gemensamma utrymme var städade. Där skilde man noga på pojkinternat och flickinternat. Om någon elev inte var inne i tid vid inspektionen skulle eleven skrivas upp och hände det alltför ofta utsattes eleven för disciplinära åtgärder.
En kväll då Rut och jag hade gått inspektion och var på väg ned till vårt hus. Såg vi plötsligt att det stod två ungdomar under en gatlampa och höll om varandra. Då vi kom närmare såg vi att Hans var en av de två, så han borde väl egentligen skrivas upp. Den som Hans stod tätt samman med var Liv-Bente. Henne kunde vi inte skriva upp för hon var inte elev på skolan. Liv-Bente var dotter till föreståndaren på Frälsningsarméns kurscenter som var närmaste granne till folkhögskolan. Eftersom bara 50% av dem var uppskrivningsbara struntade vi i att skriva upp Hans. Nu är det bekänt 35 år i efterhand. Dessutom tyckte vi nog att de två skulle kunna bli ett riktigt fint par.
Eftersom jag nu har börjat bekänna mina synder kan jag berätta att jag har uraktlåtit att skriva upp elever även en annan natt. Vi hade med jämna mellanrum bibelhelger på kurscentret vid sidan av folkhögskolan. Det hände att elever från folkhögskolan kom över till kurscentret i förbindelse med bibelhelgerna. Det hände att elever blev frälsta där och det hände också att många av de kristna eleverna upplevde förnyelse och dopet i i den Helige Ande. Efter en sådan helg kunde det sprida sig en väckelsestämning på skolan och eleverna samlades spontant för att läsa Bibeln och be tillsammans. Vid ett sådant tillfälle då Rut och jag gick tillsyn kunde vi se elever med biblar i händerna smyga över till ett annat internat i nattmörkret för att ha bönemöte. Skulle vi skriva upp dem eller skulle vi blunda? Jag tänkte så här: Har jag under flera månader arbetat för att få eleverna tända för Jesus, så är inte min första tanke hur jag ska släcka elden då det börjar ta fart. Rut och jag blundade, bad för eleverna och gick hem. Jag antar att det brottet är preskriberat nu. Det var ju ändå nästan fyrtio år sedan det hände.
Då Rut och jag flyttade hem till Stockholm efter tolv års bortavaro från hemstaden blev vi föreståndare på Lännersta Gästhem. Där inbjöd vi, förutom den övriga verksamheten, till "Bön, Bibel och lovsång" på torsdagskvällarna. Vi kallade oss för Frälsningsarmégemenskapen i Nacka. Några år senare flyttade även Hans och Liv Bente till Stockholm och verksamheten utvidgades med bibelsamtal, babysång och sportaktiviteter. Efter några år blev vår gemenskap uppgraderad till kår (=församling). Under sex år var Hans, Liv Bente, Rut och jag kårledare för Nacka kår. Vi kårledare samlades varje söndagskväll till planeringsmöte hemma hos Nilssons då deras barn hade somnat.
Idag är Hans rektor på Jelöy Folkhögskola och en av hans lärare är vår mellanson. Så vi kan gott säga att våra två familjer har många beröringspunkter.
Tillbaka till konfirmationsmiddagen. Där fanns alltså Hans Nilsson som hade gått bibellinjen på Jelöy tidigare (Den som var rektor före Hans var också en tidigare elev på bibellinjen). Där fanns också Krigsropets chefredaktör och kårledaren på Templet i Oslo, båda tidigare elever på bibellinjen. Bland de övriga middagsgästerna fanns många fler som varit elever på folkhögskolan.
Dagen efter middagen var det konfirmationsgudstjänst på kåren i Moss. Kåren hade i år 19 konfirmander och kåren har bara drygt två hundra sittplatser så konfirmationen fördelades på två gudstjänster för att alla släktingar skulle få plats.
Vi var med på den första gudstjänsten där Lukas skulle konfirmeras (se bilden). Sittplatserna tog slut och en hel del besökare fick stå under hela konfirmationen.
Då gudstjänsten var slut var det en halvtimmes paus till dess det var dags för konfirmationsgudstjänst nummer två med lika många besökare. Konfirmation i Norge är en stor högtid.
Men, hur var det för övrigt under den gångna veckan? Jo, vi har varit ute på två mentorsresor med övernattning. Vi var till och med hemma på tisdagskvällen så att jag kunde gå på samlingen för vår Hemgrupp.
På lördagen fick jag åka till Stockholm och hjälpa yngste sonen sätta upp en gipsvägg. Yngste sonen kom hem från Nepal under veckan. Han har varit där och filmat för att dokumentera IBRAS missionsverksamhet i landet.
Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka till förmiddagsgudstjänsten på Frälsningsarmén i Västerås.
Med önskan om en välsignad kommande vecka,
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar