Bibelläsning: Psalm 62
"Endast hos Gud söker min själ sin ro, från honom kommer min frälsning…. Fäst inte hjärtat vid rikedom, även om den växer." (Ps 62:2,11 FB)
Här talar psalmisten om vad man kan och vad man inte kan sätta sin lit till. Han varnar för att sätta sin lit till våld och det man vunnit på ett oärligt sätt.
Rikedom kan inte ge själen ro. Den bidrar snarare till oro. Det finns bara en enda plats där själen kan få varaktig ro. Endast hos Gud. Endast betyder att det inte finns någon annan stans där själen kan få ro.
Vi får ständigt komma tillbaka till honom, som är den enda som kan ge varaktig vila för själen:
"Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar." (Matt 11:28-29 FB)
==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Endast hos dig, Gud.
Bibelläsning: Psalm 63
"Gud, du är min Gud, tidigt om morgonen söker jag dig. Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig i ett torrt land som försmäktar utan vatten." (Ps 63:2 FB)
Törst och längtan är det som driver oss till Gud. Men frågan är om vi ens hinner med att bli törstiga idag. Hunger och törst är i de flesta västerländska länder något vi aldrig upplever. Vi äter och dricker oftast mycket mer än vi behöver. Men törsten väcks i "ett torrt land som försmäktar utan vatten."
Är det så att den materiella övergödningen även färgar av sig på vår andliga längtan? Vi fyller våra liv med så mycket aktiviteter att vi aldrig hinner uppfatta tomheten som finns inom oss.
Förutsättningen för att ta emot från Herren är att vi har törst:
"Om någon törstar, så kom till mig och drick!" (Joh 7:37)
"Och den som törstar må komma..." (Upp 22:17)
==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Herre, väck upp törsten efter dig igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar