Debatten kring abort, som präglat tiden innan EU-valet, har återkommande gett mig en känsla av déjà vu. Även abort är en fråga där det i vår demokrati bara får lov att finnas en uppfattning som kan betraktas som hedervärd. Råkar du göra misstaget att stå för ett självständigt tänkande ska du obönhörligt jagas med mediala blåslampor.
Demokratiskt sett, vad är problemet med att en politiker är abortmotståndare och kritisk till vår nuvarande lagstiftning? Politiker av alla kulörer är kritiska till olika delar av vår lagstiftning och arbetar för en förändring. Demokratiskt sett, vad är problemet om en riksdagsman i en viss fråga skulle avvika från det egna partiets uppfattning?
Visst behöver det finnas lojalitet gentemot det parti man företräder, men det måste väl också finnas utrymme för att personligen ha en annan åsikt på en viss punkt?
I Sverige är det i dag i stort sett omöjligt att offentligt uttrycka en annan åsikt än att vår nuvarande abortlagstiftning är helig och god och fortfarande få lov att verka som politiker. Media sätter sådan press på den enskilde politikern och på partierna att man antingen håller tyst om vad man egentligen tycker eller så tvingas man bort från politiken.
Så skapar media en rädsla för det självständiga tänkandet.
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar