Bibelläsning: Jeremia 41
Läs bibeltexten här:
https://www.biblegateway.com/passage/?search=Jeremiah%2041&version=SFB15
"De var rädda för dem eftersom Ismael, Netanjas son, hade dödat
Gedalja, Ahikams son, som kungen i Babel hade satt över landet."
(Jer 41: 18 FB)
-Kapitlet illustrerar våldets spiral. Ismael dödar
Gedalja (vers 2) och mycket av hans folk och tog resten till fångar.
-Johanan drar då ut för att döda Ismael, men Ismael undkommer (vers 15).
-Johanan fruktar hämnd från Babel och måste fly till Egypten (vers 17).
Våld föder våld. Våldet hämnas och trappas upp. Det
blir som en våldets spiral som inte går att stoppa.
Det kanske inte alltid handlar om att döda varandra,
men det handlar ofta om ord. Ett ont ord besvaras med ett ännu ondare och så är
spiralen igång. Vi tror att det ska kännas bättre att ge tillbaka, men det
slutar ofta med att alla är förlorare.
På samma sätt är det möjligt att bygga upp en spiral
av det som är gott. Goda ord och goda gärningar besvaras ofta på samma sätt.
Det blir som att överträffa varandra i det som är gott.
Det är den sortens spiraler vi är kallade att sätta igång och upprätthålla:
"Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning." (Rom
12:10)
Vi får normalt tillbaka det vi sår ut fast i större
mängd. Då vi sår vind får vi skörda storm (Hos 8:7). Låt oss så det som är
gott!
_______________________________
- Mannakorn att tugga på under dagen:
Jag vill
vara med att så det som är
gott i de människor och situationer
som möter mig.
_______________________________
Innehåll kapitel 41:
Gedalja mördas av Ismael
Flykt till Egypten
Kommentar:
Gedalja, som var tillsatt som ståthållare av kungen i Babylon, dödas av Ismael
(vers 2). Dessutom dödas många av dem som var i Mispa (vers 3-7), och de som
inte dödades fördes bort som fångar (vers 10).
Johanan kom sedan ifatt Ismael och befriade de som var
bortförda som fångar (vers 13-14). Men de som återvände vågade inte bosätta sig
i Mispa av fruktan för hämnden från Babylons kung för att Gedalja hade blivit
dödad, även om de själva var helt oskyldiga. De flydde till Egypten, där det
redan fanns en judisk minoritet (vers 16-18).
Till eftertanke:
Allt ont som möter oss i livet är inte Guds fel eller ens vårt eget fel. Vi kan
drabbas av andra människors dåliga beslut och onda handlingar. I Jeremia bok
finner vi många exempel på det.
Men då vi drabbas av andra människors synd finns det ändå en tröst: Gud är med
oss även i mörkret. David fick många gånger uppleva det och han säger: "Även
om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig"
(Psalm 23:4).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar