Från Inblick. Ghazal valde mellan Allah och Jesus. När hon blev kristen lämnade en del vänner henne, men i kyrkan hittade hon en ny familj.
Foto: privat. Text Eva Marklund.
Ghazal Zekavat är en färgstark ung kvinna med iransk bakgrund. Hon gillar att åka motorcykel och drömde om att bli ingenjör. Idag arbetar hon som pastor i pingstförsamlingen i Borås.
Ghazal Zekavat kom till Sverige tillsammans med sin familj.
– När vi kom till Sverige kunde vi inte språket. En klasskompis till min mamma sa att det fanns ett gäng iranier i en kyrka. Så vi tänkte: ”Yes, iranier, vi går och pratar med dem”, berättar Ghazal.
Familjen gick dit och där började människorna i kyrkan prata om Jesus, om hans nåd, kärlek och glädje. Allt de hörde som handlade Jesus var lockande, men de var muslimer.
– Jag kände att jag också ville ha den där Guden som de hade. Jesus som jag fick höra om i kyrkan var något annat. Det fanns så mycket godhet, kärlek och förlåtelse i den Jesus de talade om, säger hon.
Som muslim var Ghazal oftast rädd för Allah. Hon var rädd för saker hon gjorde eller inte gjorde.
– Om jag gjorde fel skulle jag hamna i helvetet och om jag inte gjorde kunde jag hamna i helvetet. Gärningar var väldigt mycket det avgörande, berättar hon.
Ghazal ville också ha en Gud som förlåter när hon gör fel och hon ville inte vara rädd för Gud hela tiden.
– Jag har alltid velat ha en nära relation till Gud. Även som muslim hade jag den längtan. Jag trodde verkligen att det var det jag hade tills jag mötte Jesus. Då fattade jag att Jesus var något annat.
Som muslim var sökandet efter Gud mera praktiska handlingar: be fem gånger om dagen, fasta, gå på bönenätter, vaka för att be och liknande handlingar.
Läs mer här:
https://inblick.se/livsberattelser/fralsning/ghazal-zekavat:-%E2%80%93-jag-ville-ha-en-forlatande-gud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar