Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Jag har tidigare skrivit om musikkårens kväll i Sofielund. Då vi satt färdiga för att spela kom en man fram och frågade om han fick filma kvällens program och jag svarade att det skulle gå bra. I början av veckan upptäckte jag att filmen var publicerad på Youtube. Filmen var bra inspelad och redigerad. Om du vill se och höra den finns det en länk till filmen längst ned i i detta inlägg.
Programmet bestod i att Christer Carlsson presenterade sånger från Frälsningsarméns sångbok och berättade om människorna bakom sångerna. Sedan spelade musikkåren en vers och sedan fick publiken vara med och sjunga den. Jag har också en andakt i programmet.
Nu var det inte hela musikkåren som var med. Flera var på semester och musikkåren bestod av "hemmavarande musikanter". Vi hade till exempel ingen som spelade Euphonium. Normalt har vi två. Och då tänkte jag på en andakt som Rut skrivit i Dagboken om att vi ibland får spela med det som återstår. Här kommer andakten från Ruts andaktsbok:
”När jag genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, ger jag alltså inte
upp.”
(2 Kor 4:1)
Jag hörde i en
predikan talas om Itzhak Perlman, den världsberömde israeliske violonisten, som
blev gravt handikappad som barn, men som ändå utvecklades till en virtuos på
sitt instrument. Vid en konsert i New York hade musiken just startat. Orkestern
hade spelat sin introduktion och Perlman lägger fiolen till rätta för att
inleda sitt solo. Då brister en sträng. Alla förväntade sig att han skulle
avbryta musiken och sätta i en ny sträng innan han fortsatte konserten, men
till allas förvåning fortsätter Perlman konserten. Han ger sina åhörare deras
livs konsert, en fullödig musikupplevelse, trots att han spelade på en fiol med
endast tre strängar. Efter att ha tagit
emot de stående ovationerna, som möte honom när konserten var över, säger
Perlman: ”Den är min uppgift att spela med det som finns kvar.”
Perlman hade på
grund av sitt handikapp, tidigt fått lära sig att ”spela med det som fanns
kvar”. Du och jag har kanske förlorat en
del i livets stormar. Vi har kanske berövats något av det som var oss kärast i
livet. Men precis som Itzhak Perlman, är det vår uppgift att spela med det som
finns kvar, och att göra vårt yttersta för att spela väl.
BÖN
Herre tack för allt som finns kvar i mitt liv.
Hjälp mig att inte ge upp, utan göra mitt bästa och spela så väl jag kan idag.
(Andakten återfinns den 17 december i Ruts andaktsbok DAGBOKEN)
__________________
Förra söndagen hade vi friluftsmöte som vanligt på Djäkneberget. Hemmavarande musikanter skulle spela. Jag tror att vi har haft en grupp hornmusikanter varje friluftsmöte på söndagarna hela sommaren. Men i söndags hade vi ingen som spelade bas. Och jag tänkte "kan man spela utan basstämman". Men så kom jag ihåg Isaac Perlman och att man ibland måste spela med "det som finns kvar". Jag berättade historien om Perlman för de hemmavarande musikanterna och att det kommer att låta lite konstigt utan bas, men nu spelar vi med det som återstår.
Hur lät det då utan bas? Det fick vi aldrig veta. Just som vi skulle börja spela kom Sussi springande med sin bastrombon. Sussi kom direkt från kårens familjeläger på Hjälmaregården. Men hon hade inga basnoter i B-dur. Hon hade bara basnoter i ess-dur i sin väska. Så hon fick transponera samtidigt som vi spelade.
Så kan det vara i livet. Vi kanske inte är så många vi hade önskat. Vi kanske inte har de människor med oss som vi hade önskat. Men vi får göra som Rut skriver i andakten: "Du och jag har kanske förlorat en del i livets stormar. Vi har kanske berövats något av det som var oss kärast i livet. Men precis som Itzhak Perlman, är det vår uppgift att spela med det som finns kvar, och att göra vårt yttersta för att spela väl".
Glöm inte bort att lyssna på kvällen på Sofielund. Om inte länken fungerar kan du gå in på YouTube och skriva "Sofielund Sala" i sökfunksjonen.
På lördagen besökte vi Stockholmsfamiljen som just har köpt sig hus i Sundbyberg och idag ska vi gå långpromenad med några goda vänner innan det är dags för söndagsgudstjänst på dansbanan på Djäkneberget i Västerås klockan 15:00.
I övrigt vill jag bara önska en välsignad ny vecka.
Peter Baronowsky
________________________________________________
Länk till musikstunden i Sofielund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar