TILL ALLA SOM HAR ÖRON – Jer 37

 

Bibelläsning: Jeremia 37
Läs bibeltexten här:
https://www.biblegateway.com/passage/?search=Jeremiah%2037&version=SFB15

”Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet lyssnade till de HERRENS ord som han talade genom profeten Jeremia.”  (Jer 37:2 FB)

Samma problem återkommer ständigt i Jeremia bok: Folket lyssnade inte till Herrens ord (vers 2). Gud talade. Jeremia försöker tala om för folket vad Gud säger, men de vill inte lyssna.

Då talade Gud främst genom utvalda profeter. Nu talar Gud till hela församlingen, det vill säga alla kristna, "Ni kan alla profetera" skriver Paulus till församlingen i Korint och till oss (1 Kor 14:31).

I början av Uppenbarelseboken finns sju brev till församlingar. Varje brev avslutas med budskapet att Anden talar till församlingen och att den som har öron hör vad Anden säger.

Det handlar inte om yttre öron. Efesierbrevet 1:18 står det om ”vårt hjärtas ögon”. Jag tror att hjärtat också har öron så att vi kan höra vad Anden säger.
Det gäller bara att vi använder dem och ställer in mottagningen mot rätt sändare.

_______________________________

- Mannakorn att tugga på under dagen:
"Tala Herre din tjänare hör"
(1 Sam 3:9)
_______________________________

Innehåll kapitel 37:
Jeremia profeterar om Jerusalems förstöring och fängslas.

Kommentar:
Som tidigare påpekats i dessa kommentarer kommer inte kapitlen i Jeremia i kronologisk ordning. Här kan vi läsa att kung Nebukadnessar gjorde Sidkia till kung i Juda (vers 1). Juda var då en lydstat till Babylon. Senare gjorde kung Sidkia uppror mot Nebukadnessar som då drog ut med hela sin här och belägrade Jerusalem (2 Kung 25:1). 

Och nu går vi tillbaka till kapitel 37. Jerusalem är belägrat av en stor armé och Sidkia söker hjälp av andra nationer. Egypten mobiliserar då och tågar mot Jerusalem (vers 5) för att bistå Jerusalem. Nebukadnessar avbryter belägringen av Jerusalem för att möta Egyptens här (vers 5). Då Egyptens här möter babyloniens här drar sig egyptierna tillbaka hem till Egypten och babylonierna återupptar belägringen av Jerusalem (vers 7-8).

Sidkia börjar bli orolig för hur det ska sluta. Ska han kapitulera eller ska han fortsätta att försöka försvara staden? Trots att Sidkia var motståndare till allt vad Jeremia profeterade skickade han några män till Jeremia för att be om förbön (vers 3).

Till eftertanke:
Då Sidkia hade hoppet om att allt skulle sluta väl brydde han sig inte om vad Gud sa till honom genom Jeremia. Men då hotet kommer allt närmare ber han om förbön.
- Är det på samma sätt med dig? Klarar du dig bra på egen hand utan Gud, men då problemen närmar sig vänder du dig i desperation till Gud? Hur fungerar ditt böneliv?