Jesu säger "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor" (Matt 11:28). "Var och en" var ett av Jesu favorituttryck.
HUR KOM DETTA TILL UTTRYCK I S:TA CLARA"?
1/ Kyrkporten stod öppen mellan 11.00 och 17.00 mitt i Stockholms värsta knarkdistrikt. Vem som helst kunde slinka in när som helst under den tiden.
2/ Sakristian gjordes om till ett kafé
3/ Förkunnelsen utgick från att "en god predikan ska tala så att Hans och Greta förstår" (citat från Luther)
4/ Även om Sahlberg hade Händel som favorit förstod han snart att gatans folk hade helt andra favoriter som kunde sjungas om i varenda möte. Som till exempel Pärleporten och Han är min sång och min glädje.
MINA KOMMENTARER
Något att fundera på?
Kan vi ha en mer öppen kyrka? Vill vi ha en mer öppen kyrka?
Kan man använda en frivilligarbetare som receptionist som hälsar välkommen, bokar tid för träff med kårledaren, svarar i telefon.
Kan man ha en kaffeautomat för den som vill komma in för att bli stilla en stund, eller för att sitta ned och läsa en stund? Har vi lämplig litteratur för den ovane gudstjänstbesökaren?
William Booth hade inte alls tänkt sig att starta ett nytt kyrkosamfund. Han tog med de nyomvända till kyrkorna, men de etablerade kyrkobesökarna var inte speciellt välkomnande till gatans folk. De såg inte ut som de övriga kyrkobesökarna, de luktade annorlunda och uppförde sig annorlunda. Frälsningsarmén bestod i början av omvända alkoholister, prostituerade och kriminella. En tillväxtfaktor var definitivt att alla var välkomna.
Hur är det idag är vi välkomnande för dem som ser ut att inte passa in i vårt mönster?
Vad är det vi sjunger på gudstjänsterna? Är det den musik vi tycker om, eller är det den musik som har ingång i dem som lyssnar?
Alla som varit ute på gatan och frågat om önskesånger råkar ut för att man måste sjunga "Pärleporten" även om vi själva tröttnat på den.
William Booth tog de välkända melodierna från krogen och satte kristna texter på melodierna. Så kan vi kanske inte göra idag, men kan vi vara lite uppfinningsrika på andra sätt.
Då jag tänker på att många vill sjunga om samma sånger möte efter möte tänker jag på min uppväxttid i Frankrike. Mina föräldrar arbetade på flera sociala institutioner i Paris. Det brukade alltid vara fullt av fruktansvärt smutsiga "gubbar". Mina föräldrar har berättat för mig att jag då jag första gången upptäckte att jag hade smutsiga fötter, utbrast jag "Se, jag har fått farbror-fötter". Men varje gång de smutsiga männen fick önska en sång på gudstjänsterna var det alltid denna som dök upp "Vitare än snö, vitare än snö". Sången handlade om att Jesu blod kunde tvätta den värste vitare än snö.
/PB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar