Det första avsnittet behandlade definitioner om vad ett själavårdsamtal är och det unika med själavårdssamtal. Detta avsnitt behandlar Själavårdsamtalets dynamik och Själavårdaren.
2. SJÄLAVÅRDSAMTALETS DYNAMIK
Här presenteras två tankemodeller för dynamiken i själavårdsamtalet. Båda vill göra oss medvetna om att Gud finns med i samtalet.
TREPARTSSAMTALET (Bild 1)
I den här tankemodellen deltar tre personer i samtalet. Själavårdaren, konfidenten och Gud själv genom den helige Ande.
Själavårdaren och konfidenten samtalar med varandra. Själavårdaren samtalar inom sig med Gud för vägledning. Men vi får också räkna med att Gud, den helige Ande, talar direkt med konfidenten.
SJÄLAVÅRDAREN SOM MEDLARE (Bild 2)
I den här modellen tänker sig själavårdaren att hon står emellan Gud och konfidenten.
Själavårdaren hör vad konfidenten säger, men ger det vidare i bön till Gud som vet allt, hon lyssnar efter Guds tilltal och återkopplar försiktigt till konfidenten det budskap hon hört. Återkopplingen måste ske försiktigt gärna som en fråga, eftersom själavårdaren kan ha hört fel.
3. SJÄLAVÅRDAREN
Effektiviteten som själavårdare avgörs inte av vad du säger men vad du är. En effektiv själavårdare är en gudsman/kvinna. Och det handlar om att ha integritet, att mina ord och mitt liv stämmer överens.
Samuel Logan Brengle skriver i sin bok ”Själavinnarens hemlighet”:
”Man måste äga kunskap, innan man kan meddela kunskap. Man måste äga eld för att kunna tända eld. Man måste ha liv för att kunna framkalla liv. Man måste känna Jesus och stå i ett gott förhållande till honom för att kunna bereda väg för honom till andra. Man måste vara ett med Jesus och leva i honom för att kunna föra andra in i samma liv.”
I själavårdsamtalet finns en given arbetsfördelning där konfidenten berättar, själavårdaren lyssnar och Gud helar.
Som själavårdare är vi kallade att tjäna. Fil 2:5-7 uppmanar oss: ”Låt det sinnelag finnas hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över jämlikheten med Gud… utan… antog en tjänares gestalt… blev som en av oss”.
Och vi är kallade att söka upp. I Lukas 19:10 säger Jesus att "…Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.". Och i Johannes 20:21 säger Jesus till sina lärjungar: ”Som Fadern har sänt mig, sänder jag er”.
Vi är också kallade att vårda och bry oss om. Hesekiel kapitel 34 handlar om herdar som inte fullföljde sitt uppdrag och Gud tillrättavisar dem skarpt: ”Ve Israels herdar, som bara vallar sig själva! Är det inte fåren som herdarna skall valla?”
VIKTIGA EGENSKAPER HOS SJÄLAVÅRDAREN - RESPEKT, ÄKTHET OCH EMPATI
Som själavårdare bör vi eftersträva en attityd av villkorslös positiv aktning = respekt för konfidenten. Hon eller han har säkert ett kluster av oacceptabla kvaliteter, några som du känner till och några du inte känner till. Men vi väljer ändå att acceptera den person vi har framför oss.
Nyckeln till att visa respekt är ”acceptans”. Innan vi kan förvänta en förändring måste vi kunna acceptera att den andres tankar, känslor och handlingar är verkliga för honom eller henne. Du behöver inte hålla med. Men du måste kunna «se det konfidenten ser, höra det han hör, känna, det han känner».
Det handlar om att låta konfidenten vara den han/hon är, så att personen inte förvränger sig och försöker vara någon som hon tror att du vill att hon skall vara.
En annan viktig egenskap är äkthet. Människor har ofta en inbyggd radar för det som inte är äkta. Om den du samtalar med inte känner att du är äkta kommer han eller hon inte att lita på dig. Här handlar det ofta om en samstämmighet mellan det du säger och det du signalerar med ditt kroppsspråk. Äkthet avspeglas i rösten, i dina ögon och i din hållning. Äkthet är inte något vi gör. Det kommer från hjärtat och inte från våra händer.
För det tredje handlar det om empati. Konfidenten upplever verkligheten från ett annat perspektiv än vad vi gör. Det handlar om att i sitt inre försöka sätta sig in i den andres situation. Att älska bara med hjärtat är sympati. Att älska bara med huvudet är analys. Empati däremot för samman dessa båda begrepp och säger: Om jag var du skulle jag förmodligen ha handlat på samma sätt som du. Men även om empatin sträcker sig djupt ner i konfidentens mörker (sympati) måste den hålla kvar ett fast grepp om förnuftet (analys). Bara så kan det föra konfidenten framåt.
(Fortsättning i nästa avsnitt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar