Om du undrar vad bilden föreställer är det faktiskt jag själv som går stavgång. Den gångna veckan fick Rut och jag varsitt par exklusiva stavar med fjädrande funktion av våra barn med familjer. Orsaken till att julklappar delas ut så långt efter jul är att Coronan har gjort att vi inte har träffat familjen som hade presenten hos sig. Dessutom var presenten lit besvärlig att skicka på posten.
Men då kanske du undrar varför vi går stavgång då det är mörkt. Jo, om vi går i fullt dagsljus kan ju grannarna se oss. Vi vill nog lära oss bemästra konsten att gå stavgång innan vi "kommer ut" som stavgångare i hemkvarteret. Eller också kan dom ju tro att vi har blivit gamla (Ja, jag vet att det inte bara är gamla som går stavgång, men det kan kännas så i alla fall).
Under den gångna veckan har vi sorterat gamla papper. Och sådana finns det gott om i vårt hem. Då jag sorterade papper från tiden i Lettland var det många minnen som dök upp. Här kommer ett av dem:
Varje år hade vi utvecklingssamtal med alla våra officerare i Frälsningsarmén i Lettland. Ett år var en av frågorna vi ställde till alla officerare "Vad gör du för att människor ska bli frälsta?". Man kan ju bli så upptagen med all verksamhet att man glömmer bort den viktigaste. Jag minns särskilt en officer som var kårledare i den stad där hon hade växt upp. Man kan ju tänka sig att en frälsningsofficer blir provocerad av en sådan fråga. Men den här officeren blev glad och tacksam över frågan. Hon log stort och tackade. Hon sa att det hade hon verkligen inte tänkt tillräckligt mycket på den sista tiden. Men nu skulle det bli ändring på det.
Några veckor senare var Rut och jag på besök i officerens kår för att hålla mötet och predika. De hade sina möten i stans, eller rättare sagt byns, kommunala bibliotek. Lokalen var som vanligt full av mötesbesökare. Mötet började närma sig slutet. En hel del människor hade varit framme vid böneplatsen för att be och jag höll på att avsluta gudstjänsten, då jag blev avbruten av kårledaren som sa att hon upplevde att någon mer skulle bli frälst i dag och bad att den som ville bli frälst kunde stanna kvar i lokalen efter mötet. Vi gick ut i kapprummet och sa adjö till mötesbesökarna och då allt var färdigt efter 15-20 minuter gick vi tillbaka till lokalen och där stod 5 personer i olika åldrar tysta och bara väntade på att bli frälsta. Några minuter senare hade fem personer tagit emot Jesus och blivit frälsta. En av de nyfrälsta var en liten, gammal gumma. Kårledaren berättade efteråt att den lilla gumman var hennes lärare från byns skola då hon hade varit ett litet barn. Tänk att få föra sin gamla lärarinna till Jesus! Vilken glädje!
I övrigt har det varit en "normal" vecka. Vi har haft en del digitala mentorssamtal med officerare från olika delar av landet. Vi har också varit med på kårens digitala bibelstudium på onsdagskvällen, och i eftermiddag ska vi vara med på kårens digitala söndagsgudstjänst kl.15:00. Sedan är det inte så mycket kvar av veckan.
Sedan kommer det förmodligen en ny vecka, "om Herren dröjer", som de gamla pingstvännerna brukade säga. Jag ber att du ska få en välsignad ny vecka "om Herren dröjer", och om han inte dröjer blir det säkerligen en ännu mer välsignad vecka.
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar